Thaipusam
Igår var det Thaipusam - en hinduisk högtid till ära av Lord Murugan (också känd som Lord Subrahmanya). Han representerar dygd, ungdom och makt och är ondskans förgörare. Det finns många olika historier om varför man firar Thaipusam. En av de mest populära berättar om dagen då den mäktiga gudinnan Parvathi ger sin son Murugan ett spjut för att bekämpa tre demoner och deras armé som plågade världen.
Högtiden firas inte av alla hinduer och det är en av anledningarna till att Thaipusam inte är en helgdag i Singapore (dock i Malaysia). De största religionerna har två publika helgdagar var, men hinduerna har bara Deepavali, eftersom man inte kommit överens om vilken av de andra högtiderna som ska få denna status. Thaipusam firas av rättstrogna tamiler och av någon anledning firas det som allra mest i Singapore och Malaysia. Thaipusam infaller när det är fullmåne under den tamilska månaden thai (runt månadsskiftet januari/februari).
De hängivna förbereder firandet med att rena sig. Detta gör man genom att be och fasta. Fasta i detta fall innebär inte nödvändigtvis att man inte äter något. Fastandet, som sker upp till 48 dagar, ska ses som ett sätt att rena själen och komma in i ett meditativt tillstånd och kan göras på många olika sätt, t ex inte ha någon fysisk kontakt, kontrollera sina känslor, inte se på TV eller annan underhållning, sova på golvet och förstås dricka och äta måttligt. Ett annat sätt att rena själen är att raka sitt huvud, vilket många gör på själva Thaipusam.
Stora karnevalsliknande parader går från temple till temple under hela dagen. I Singapore går deltagarna en 4 km lång procession som i år började vid Sri Srinivasa Perumal Temple på Serangoon Road och avslutades vid Chettiar Tempel på River Valley Road. För att få delta i processionen måste man registrera sig och betala mellan 10-120 SGD beroende på vilken kavadi (börda) man ska bära. Anledningen att man deltar i processionen är för att man vill visa tacksamhet eller för att man avlagt ett löfte. Många som deltar har blivit botade från sjukdomar och vill på detta sätt säga tack.
Deltagarna bär på så kallade kavadis (bördor). Den enklaste formen är en kanna med mjölk som man bär på huvudet, men det är också vanligt att pierca sig genom att sticka metallpinnar genom tungan, läpparna eller kinderna eller sätta fast krokar på kroppen som sedan belastas med t ex klockor eller limefrukter. Vissa fäster t.o.m. vagnar i krokarna på ryggen, som de sedan drar efter sig genom hela processionen.
Det mest spektakulära kallas vel kavadi och innebär att en person bär ett upp till 2 m högt altare som är dekorerat med påfågelfjädrar, blommor och bilder på hinduiska gudar. Dessa kan väga över 40 kg och sätts fast med upp till 100 metallstavar som piercas på bröst och rygg.
Det är också vanligt att gå i spiksandaler eller gå på glödande kol. Kvinnor och barn får bara pierca sig i ansiktet och bär därför mest på mjölkkannor eller små altare på träpålar. Anledningen till att man piercar sig är för att man ska träna sin koncentration och bli medveten om sina tankar och handlingar.
Märkligt nog verkar de inte känna någon smärta, de blöder inte heller och piercingen lämnar inga ärr. Många experter har under årens lopp studerat denna tradition och spekulerar vilt om hur detta kan komma sig, men ännu är det ingen som har något svar på mysteriet. Hinduerna själva tror att de klarar av smärtorna genom hängivelse och djup tro samt noggranna andliga förberedelser och reningsritualer. Ont ser det i alla fall ut att göra.
Detta är nog den märkligaste högtiden vi varit med om hittills i Singapore men med tanke på alla religioner och traditioner som ryms på detta lilla lands yta så kommer vi säkert få vara med om fler spektakulära händelser.
/anna
Från gyllene gris till "vanlig" råtta
Knappt har julen dansats ut här i Singapore förrän vaktmästarna i vår byggnad (och de flesta andra byggnader) slängt ut julgranen och börjat dekorera för det kinesiska nyåret (den viktigaste kinesiska högtiden) som stundar här med start på nyårsafton, vilket är kvällen den 6 februari. Snart skall alltså den gyllene grisen dansas ut, och råttan gör entré för att stanna i ett år.
Det kinesiska nyåret infaller alltid någon gång mellan 21:a januari och 19:e februari vilket närmare bestämt är på den första nymånen efter det att solen lämnat Stenbockens tecken och kommit in Vattumannens. Den kinesiska månkalendern baseras på en invecklad tideräkning som grundades för ca 4500 år sedan. Tolv olika slags djur är knutna till kalendern; råtta, oxe, tiger, hare, drake, orm, häst, bock, apa, tupp, hund och gris. Det finns också fem symboliska element som är relaterade till kalendern: trä, eld, jord, metall och vatten. Varje år är en kombination av ett av de tolv djuren och ett av de fem elementen. Därför har varje år namn efter ett av de tolv djuren.
Man förbereder sig inför festen genom att köpa nya kläder, och en vecka före nyåret påbörjar man en storstädning till köksgudinnans ära och hela huset dekoreras med blommor och alla skulder betalas av (nåja, det är väl tänkt så i alla fall). Högtiden börjar med privata firanden och slutar med stor fest. Efter nyårsmaten, som består av fisk, räkor, ris, grönsaker och nudlar, brukar man vänta under levande ljus med harmoni och tålamod tills klockan blir 24 och nyåret börjar. Detta kallas för "Shou-sui" som betyder att se nyåret stjälas bort. Noterbart är att de inte får använda kniv på nyårsafton då detta ger otur. Man stycker därför maten kvällen innan. Vi har erbjudit oss att komma och stycka maten, ungefär som man ställer upp på att vara tomte, men det mottogs utan entusiasm?
Festen börjar traditionellt med fyrverkerier och smällare, vilket anses kunna skrämma bort de onda andarna. Under de två veckorna som festen pågår, dekoreras städer och byar med färgglada lyktor och blommor, guldpengar och färggranna fanor pryds med nyårshälsningar. Något vi märker varje gång vi går till hissen i byggnaden. Första dagen på det nya året brukar barn få röda kuvert "Ya-sui ch'ien" som innehåller pengar, lyckoordspråk och en kvist av en vintergrön växt. Barnen tackar genom vackra ord skrivna på rött papper. Det är viktigt att de första tankarna på det nya året är goda tankar. Det skapar förutsättningar för att vara en god människa under resten av året. Än får vi dock ge oss till tåls en knapp månad till, men förberedandet har inletts.
/johan o anna (båda födda som "Fire Dragon" enligt kineserna)
Det kinesiska nyåret infaller alltid någon gång mellan 21:a januari och 19:e februari vilket närmare bestämt är på den första nymånen efter det att solen lämnat Stenbockens tecken och kommit in Vattumannens. Den kinesiska månkalendern baseras på en invecklad tideräkning som grundades för ca 4500 år sedan. Tolv olika slags djur är knutna till kalendern; råtta, oxe, tiger, hare, drake, orm, häst, bock, apa, tupp, hund och gris. Det finns också fem symboliska element som är relaterade till kalendern: trä, eld, jord, metall och vatten. Varje år är en kombination av ett av de tolv djuren och ett av de fem elementen. Därför har varje år namn efter ett av de tolv djuren.
Man förbereder sig inför festen genom att köpa nya kläder, och en vecka före nyåret påbörjar man en storstädning till köksgudinnans ära och hela huset dekoreras med blommor och alla skulder betalas av (nåja, det är väl tänkt så i alla fall). Högtiden börjar med privata firanden och slutar med stor fest. Efter nyårsmaten, som består av fisk, räkor, ris, grönsaker och nudlar, brukar man vänta under levande ljus med harmoni och tålamod tills klockan blir 24 och nyåret börjar. Detta kallas för "Shou-sui" som betyder att se nyåret stjälas bort. Noterbart är att de inte får använda kniv på nyårsafton då detta ger otur. Man stycker därför maten kvällen innan. Vi har erbjudit oss att komma och stycka maten, ungefär som man ställer upp på att vara tomte, men det mottogs utan entusiasm?
Festen börjar traditionellt med fyrverkerier och smällare, vilket anses kunna skrämma bort de onda andarna. Under de två veckorna som festen pågår, dekoreras städer och byar med färgglada lyktor och blommor, guldpengar och färggranna fanor pryds med nyårshälsningar. Något vi märker varje gång vi går till hissen i byggnaden. Första dagen på det nya året brukar barn få röda kuvert "Ya-sui ch'ien" som innehåller pengar, lyckoordspråk och en kvist av en vintergrön växt. Barnen tackar genom vackra ord skrivna på rött papper. Det är viktigt att de första tankarna på det nya året är goda tankar. Det skapar förutsättningar för att vara en god människa under resten av året. Än får vi dock ge oss till tåls en knapp månad till, men förberedandet har inletts.
/johan o anna (båda födda som "Fire Dragon" enligt kineserna)
Dubai - Babels torn bland sand och snö
Nu är vi tillbaka igen i Singapore efter ett par veckor i Sverige. Var jätteroligt att träffa alla och skönt att andas klar luft. Men oj vad mörkt och grått det var?
På väg tillbaka till Singapore så gjorde vi ett 2-dagars stopp i Dubai, en ökenstad som måste bygga en massa galna attraktioner för att locka turister. För vad ska de göra då oljan börjar sina??
Eftersom vi inte fick någon snö i Sverige så tog vi tillfället i akt och åkte skidor i Dubai istället. För en av deras attraktioner är en inomhusbacke och ett snöland, suveränt ordnat inne i ett shoppingcenter. Man betalar knappt 300 kr per person för 2 timmar och så går man och hämtar ut sina pjäxor, skidor och skidkläder. Smarta som de är så måste man köpa vantar och mössa om man ville ha det, och det vill man, då det ändå är -5 grader i backen. Inga köer och snabbt gick det. Väl påklädd tar man rulltrappan med sina skidor, haffar ett par stavar på vägen, och vips så står man i en skidbacke, konstgjord förvisso, men över förväntan (fast hur miljövänligt kan det vara, måste dra en massa energi att hålla den kylan). Sittliften var lite långsam men efter en stund öppnade de knappliften, som endast är för experter. Skönt att för en gångs skull känna sig som ett proffs, trots att ingen av oss hade åkt slalom på väldigt många år. Mitt i backen hade de också byggt en liten fjällstuga där vi tog en kopp varm choklad efter halva tiden. Efter knappt två timmar kände vi oss ganska nöjda och hade hunnit åka ex antal åk, i den inte allt för långa backen. Men roligt hade vi och så fick Anna sin efterlängtade snö till sist. Vill ni se anläggningen kan ni titta på följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=v-R6UDdhXlk
Ett av Dubais mest kända landmärken är det 7-stjärniga hotellet som är format som ett segel. De ska ha en fantastisk restaurang, där man sitter som i ett akvarium, men tyvärr var det fullbokat (och tur var kanske det, för det kostar en rejäl hacka att äta där). I stället bokade vi tid i deras Skyview bar, där vi hade en fantastisk utsikt över så gott som hela Dubai.
Ett annat måste i Dubai är förstås att besöka deras guldmarknad. Har aldrig sett så mycket guld och ädelstenar på en och samma gång tidigare, men något inköp blev det inte denna gång.
Det kan mycket väl vara så att vi återkommer till Dubai, när många av de nya attraktioner byggts klart ty för närvarande är det mestadels en byggarbetsplats, där exempelvis denna höga byggnad finns.
Det återstår 1,5 år tills den är färdigbyggd, men redan är det världens näst högsta skapelse. Bara ett TV-torn i USA slår byggnaden, men det blir det ändring på inom ett par månader. Mellan 800 till 1000 meter spekuleras det om, men hur högt vågar man inte avslöja, då man annars riskerar att någon annan planerar en meter högre, och att vara näst högst är ju föga imponerande? Klart är att byggnader som Empire State Building börjar likna ett skämt i sammanhanget. En annan orsak till att återvända är att vi denna gång inte kunde utnyttja de fina stränderna, då denna period är den kallaste i Dubai och vi hade ca 20 grader. Något badande blev det därför inte denna gång. Det var snarar kofta och halsduk på.
/anna o johan
På väg tillbaka till Singapore så gjorde vi ett 2-dagars stopp i Dubai, en ökenstad som måste bygga en massa galna attraktioner för att locka turister. För vad ska de göra då oljan börjar sina??
Eftersom vi inte fick någon snö i Sverige så tog vi tillfället i akt och åkte skidor i Dubai istället. För en av deras attraktioner är en inomhusbacke och ett snöland, suveränt ordnat inne i ett shoppingcenter. Man betalar knappt 300 kr per person för 2 timmar och så går man och hämtar ut sina pjäxor, skidor och skidkläder. Smarta som de är så måste man köpa vantar och mössa om man ville ha det, och det vill man, då det ändå är -5 grader i backen. Inga köer och snabbt gick det. Väl påklädd tar man rulltrappan med sina skidor, haffar ett par stavar på vägen, och vips så står man i en skidbacke, konstgjord förvisso, men över förväntan (fast hur miljövänligt kan det vara, måste dra en massa energi att hålla den kylan). Sittliften var lite långsam men efter en stund öppnade de knappliften, som endast är för experter. Skönt att för en gångs skull känna sig som ett proffs, trots att ingen av oss hade åkt slalom på väldigt många år. Mitt i backen hade de också byggt en liten fjällstuga där vi tog en kopp varm choklad efter halva tiden. Efter knappt två timmar kände vi oss ganska nöjda och hade hunnit åka ex antal åk, i den inte allt för långa backen. Men roligt hade vi och så fick Anna sin efterlängtade snö till sist. Vill ni se anläggningen kan ni titta på följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=v-R6UDdhXlk
Ett av Dubais mest kända landmärken är det 7-stjärniga hotellet som är format som ett segel. De ska ha en fantastisk restaurang, där man sitter som i ett akvarium, men tyvärr var det fullbokat (och tur var kanske det, för det kostar en rejäl hacka att äta där). I stället bokade vi tid i deras Skyview bar, där vi hade en fantastisk utsikt över så gott som hela Dubai.
Ett annat måste i Dubai är förstås att besöka deras guldmarknad. Har aldrig sett så mycket guld och ädelstenar på en och samma gång tidigare, men något inköp blev det inte denna gång.
Det kan mycket väl vara så att vi återkommer till Dubai, när många av de nya attraktioner byggts klart ty för närvarande är det mestadels en byggarbetsplats, där exempelvis denna höga byggnad finns.
Det återstår 1,5 år tills den är färdigbyggd, men redan är det världens näst högsta skapelse. Bara ett TV-torn i USA slår byggnaden, men det blir det ändring på inom ett par månader. Mellan 800 till 1000 meter spekuleras det om, men hur högt vågar man inte avslöja, då man annars riskerar att någon annan planerar en meter högre, och att vara näst högst är ju föga imponerande? Klart är att byggnader som Empire State Building börjar likna ett skämt i sammanhanget. En annan orsak till att återvända är att vi denna gång inte kunde utnyttja de fina stränderna, då denna period är den kallaste i Dubai och vi hade ca 20 grader. Något badande blev det därför inte denna gång. Det var snarar kofta och halsduk på.
/anna o johan
