Sing4U

För ungefär en månad sen var vi på Borneo, världens tredje största ö. Ön delas av Indonesien, Malaysia och Brunei. Vi var i Kota Kinabalu, eller KK som staden kallas, på den malaysiska delen. Borneo är till större delen täckt av tropisk regnskog. Regnskogen hotas dock av avverkning, bland annat för att ge plats för odling av oljepalm. På Borneo finns en av världens största biologiska mångfald. Enligt Världsnaturfonden finns omkring 15 000 växtarter varav 3000 arter träd, och 221 arter landdäggdjur samt 420 arter häckande fåglar. Från och med maj 2007 är en tredjedel av Borneo naturskyddsområde.

Tyvärr blev det ingen bestigning av Mount Kinabalu, vilket annars ska vara en höjdpunkt, men vi badade, snorklade och tittade på orangutanger. Orangutanger som tidigare varit tillfångatagna, har hittats sjuka eller som har drivits bort från sin naturliga livsmiljö på grund av palmoljeplantager tas omhand på olika rehabiliteringscenter. Om du vill hjälpa att rädda orangutangerna från utrotning så stöd Borneo Orangutan Survival och undvik att köpa produkter som innehåller palmolja.

En resa till Kambodjas djungler är ju minst sagt exotiskt, och känns som en väldigt jobbig och obekväm resa att göra. Från Singapore är det dock på behagligt avstånd, knappa 2 timmars flyg. Dessutom är ankomsten väldigt smidig då flygplatsen i Siem Reap inte är större än en svensk inrikesflygplats likt den i Karlstad och hotellet står på plats och hämtar. Lite historia kan dock vara vettigt som bakgrund innan man besöker Kambodja:

Från 800-talet till 1200-talet blomstrade den s.k Khmer-civilisationen, och ett bra bevis på rikets storhet är ruinstaden Angkor i anslutning till Siem Reap. Efter en invasion från Thailand och flera århundraden av förfall blev Kambodja 1863 ett franskt protektorat som en del av det Franska Indokina. Japanerna ockuperade landet under andra världskriget, men 1953 deklarerades landet självständigt. De kommunistiska Röda khmererna, ledda av Pol Pot, intog huvudstaden Phnom Penh 1975 och började sitt blodiga styre av landet som gick ut på att med tvång och våld omdana landet till ett jordbrukssamhälle. Det finns varierande uppgifter om hur många människor som dödades av Röda khmererna. Uppgifterna varierar mest beroende på om man inkluderar de höga dödstalen från svält eller inte. Dödstalen varierar mellan 1,7 miljoner till 3 miljoner.

Med denna bakgrund kan man förstå att befolkningen inte haft det lätt. Landet har givetvis också halkat efter i utvecklingen, men enligt lokalbefolkningen kan skönjas en viss optimism då turismintäkterna stadigt har ökad och landet blivit allt populärare. Det som nu sätter käppar i hjulen är en hög grad av korruption samt att finanskrisen lett till minskat resande, vilket direkt slår mot hotell och restauranger. Människorna är dock av den vänligaste sort vi mött under våra resor i Asien, och ett besök i Kambodja är verkligen en rekommenderad upplevelse.

Angkor Wat – Tempelstaden

Det finns omkring 72 större tempelruiner och upptill ett tusen mindre lämningar i detta djungelområde som är 24 kilometer från öst till väst och 8 kilometer från norr till söder. Tyvärr är det bara byggnaderna i sten som bevarats till eftervärlden eftersom de i trä ruttnat bort. Det är tre tempel som utmärker sig utöver det andra, och där är Angkor Wat den mest bevarade och sevärda juvelen. Varför templen lämnades vet man inte riktigt, men krig mot Thailändarna är den troligaste anledningen.

Angkor Wat föreställer det hinduistiska universumet och de centrala tornen representerar det heliga berget Meru, och de yttre murarna bergen som omger världen och vallgraven oceanerna därbortom. Runt tempelområdet finns stora dammar och rester av ett kanalsystem vilket var grunden för rikets makt då det möjliggjorde fler och bättre risskördar. Allt är byggt för hand och den hjälp man fick när det gällde att frakta stenblocken kom från elefanter, annars var det sparsmakat med hjälpmedel. Restaureringsarbeten pågår hela tiden, och här är det många nationer som donerar pengar och erbjuder andra former av resurser, vilket är glädjande för eftervärlden. För att kunna rädda vissa tempel har det varit nödvändigt att ta isär dem sten för sten och bygga upp dem på stabilare grund. Angkor är föremål för massiv turism med upp till en miljon besökare om året, vilket försvårar restaureringsarbetet.











Två andra tempel som vi besökte var Bayon och Ta Prohm. Bayon måste ha varit ett fantastiskt ställe på sin tid, och kan fortfarande stoltsera med sina mystiska ansikten riktade åt fyra olika håll i vaktande/vakande syfte. Dock så är väldigt lite bevarat runt dessa ansikten, och när man sett de andra templen så blir man mindre imponerad av detta verk.

För några veckor sedan så lämnade vi Singapore för att åka till en annan gammal engelsk koloni - Australien. Sydney var vårt mål och det var också Leos första resa, tre månader gammal.



Det var underbart att komma till ett något svalare klimat än det i Singapore och vi promenerade hela dagarna (utan att bli svettiga!!!) och såg det mesta av Sydney. Vi hade först tänkt göra en dagsutflykt till Blue Mountains eller något vindistrikt i närheten, men Sydney hade så mycket att erbjuda att vi tillbringade alla fem dagarna där. Vi började med att åka upp i Sydney Tower för att få en bra överblick av staden. Vi var även i den vackra botaniska trädgården, strosade i området The Rocks, åkte båt till Manly, besökte Bondi Beach (dock var det för kallt för bad), var på en marknad i mysiga Paddington, åt god mat (både skaldjur och känguru) och drack goda viner. Lite shopping blev det också. Givetvis kollade vi in operahuset och koalabjörnarna också (se nedan).

Till Australien kom vi med Airbus A380, vilket är världens modernaste flygplan och även kallad "SuperJumbo". Denna bjässe är ett fyrmotorigt flygplan för långdistansflygning, tillverkat av det europeiska företaget EADS (Airbus S.A.S.) och flygplanet är det första jetdrivna passagerarplanet med två kompletta passagerardäck plus ett underliggande godsdäck som någonsin byggts. I sitt grundutförande kan A380 som standard ta antingen 853 passagerare i turistklass eller 525 passagerare fördelade på tre klasser.
 Vi hade givetvis turistklass, men av bilderna att döma så är business class och framförallt första klass extremt påkostade och lyxiga. Eller vad sägs om extremt breda och helt vågräta sängar i business class, alternativt en fullskalig dubbelsäng i en s.k svit i första klass. Denna dubbelsäng tar de konstigt nog väldigt bra betalt för… Som världens största civila persontransportplan är kabinvolymen 45 procent större och golvytan 30 procent större jämfört med sin närmaste konkurrent, Boeing 747-400 (JumboJet), vilket inte säger lite. De största skillnaderna tyckte vi nog var att planet var betydligt tystare än andra modeller, vilket är bra när man skall sova, och TV-skärmarna (s.k jumbotroner ; ) ) var också betydligt bättre vad gäller ljud och bild. Dock kan man konstatera att de inte bjudit en endast tum extra på benutrymmet, något vi faktiskt räknat med.



Singapore Airlines var först i världen med denna modell när den levererades 2007 för sträckan Singapore-Sydney. Sedan har man utökat med sträckor till London och Tokyo. Nu har också Emirates från Dubai fått sina första beställningar, och inom några år kommer många flygbolag att stoltsera med dessa förstklassiga vidunder. Vidundren kan ses som miljöbovar, och på sätt och vis är vi alla miljöbovar som utnyttjar flygtrafiken. Dock så drar detta plan (och nya plan i allmänhet) mindre bränsle per passagerare än de äldre och mindre planen, så detta är framtidens plan, och dessutom blir det ju mindre trångt i luften om fler flyger samtidigt. Resan gick bra, Leo skötte sig fläckfritt och klarade av både start och landning galant, och personalen på Singapore Airlines visade varför de år efter år blir valda till toppositioner över världens bästa flygbolag.

Operahuset i Sydney, är tveklöst en av världens mest kända byggnader, och är vackert beläget invid Sydneys hamn och botaniska trädgård, och den var ju något vi självklart var tvungna att besöka, även om vi inte hade möjlighet att se någon föreställning med en bebis i vagnen. Denna underbart vackra skapelse ritades av dansken Jørn Utzon (som avled i slutet av november i år, 90 år gammal), och efter att denna dansk blivit utskälld och hemskickad så kunde operahuset invigas 1973. Dess karaktäristiska sfärformade ”skal” som utgör operans yttre påminner många om segel och byggnaden är täckt av 1 056 000 glaserade, vita kakelplattor som är tillverkade av svenskt klinker från lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken Skrombergaverken i samma ort.



1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn, och dansken Utzons förslag blev först förkastat av domarna, då det ansågs vara alltför extravagant och inte möjligt att bygga med den tidens teknik. En finsk arkitekt sällade sig emellertid till domarskaran och denne ansåg däremot att Utzons förslag var fantastiskt och då han lyckades ändra juryns åsikt sattes spaden i jorden 1958. Kort efter starten uppenbarades problemen med förseningar och den komplicerade konstruktionen men Utzon började ta sig an utmaningen. Genom att basera huskropparnas runda former på ursnitt ur en sfär lyckades Utzon lösa problemet. Däremot möttes den danske arkitekten av problem med byggherren istället. 1965 valdes en ny regering fram i Australien, med mindre tålamod med ett sådant dyrt projekt. Den nya regeringen anställde en byggrådgivare som fick slutordet i alla beslut, något Utzon inte var vidare nöjd med, och 1966 lämnade han projektet. Trots protester från omvärldens ledande arkitekter fortsatte bygget utan Utzon och man genomförde flera förändringar på bygget för att spara tid och pengar.

Operahuset stod efter 18 år färdigt 1973 och hade då kostat ca 588 miljoner svenska kronor (den ursprungliga budgeten från 1957 var på 35 miljoner). Detta kan tyckas vara en hutlös summa, men med tanke på hur många som besökt byggnaden, hur många vykort som sålts etc, så har Sydney tjänat igen dessa pengar hundra gånger om, och möjligheterna att kommersialisera på denna byggnad har inga gränser. 1998 bjöd den australiska regeringen och operahusets styrelse in Utzon till samarbete igen och han har tillsammans med sin son utformat av en ny pelargång som invigdes 2006. I byggnaden ryms operasällskap, teatersällskap och Sydneys symfoniorkester och en mycket trendig restaurang med bar.

Koalabjörnen är ett felaktigt namn på denna gosiga art då den helt saknar släktskap med björnar. De finns längs hela Australiens östkust, men vi valde att se dem på Sydney Wildlife World, då vi inte hade möjlighet att ge oss ut på jakt i skogen. Sydney ska ha ett väldigt fint zoo, men det har vi ju i Singapore också, och är man bara intresserad av att kolla in djur som är speciella för Australien så är Wildlife World perfekt. Här fick man möjlighet att se koalorna på någon meters avstånd och se när de vägdes och blev matade.



Dessa ulltussar växtätare och lever nästan uteslutande av eucalyptusblad, och de är stora som ett spädbarn, och väger ca 6-12 kg. Att de har proportioner en bebis är en av anledningarna till varför många blir så betuttade i dem, men det har givetvis också att göra med deras mjuka och oskuldsfulla yttre. Koalorna lever ensamma och är vanligtvis tystlåtna. De är endast aktiva ett par timmar och sover ca 19 timmar per dygn. En koala äter ett halvt kg eukalyptusblad per dygn, och resten av tiden sover den som sagt. Leo blev inspirerade och slocknade när djuren beskådats i ca 5 min. Hopplös. Tur dock att han inte blev inspirerad av kängururna, fast då hade han ju å andra sidan inte varit hopp-lös längre…

Singapore Flyer, värdens största och högsta pariserhjul, blev för ett par månader sedan färdigställt och öppnat för allmänheten. Det enorma hjulet har en diameter av 150 meter och när utsiktskapseln står som högst så befinner man sig hela 165 meter över marken och havet, som ligger några hundra meter därifrån där Singaporefloden mynnar ut. Byggnaden tog ca 2,5 år att färdigställa och som betraktare kan man fundera om landet i denna skapelse inte har felinvesterat när attraktionen ligger illa till ur kommunikationssynpunkt och då publikströmningen hittills verkar vara gles. Detta skall man nog inte uttala sig om förrän inom ett par år. Anledningen till det är att Singapores stadskärna helt håller på att ändra utseende och siluett, och mellan gamla stadskärnan med dess finanskvarter och pariserhjulet finns nu en gigantisk byggarbetsplats där en s.k. Integrated Resort skall stå färdig under 2010.



Singapores regering har tidigare varit helt emot spel- och kasinoverksamhet, men då många singaporianer istället åker till Malaysia och Macao och spelar bort sina slantar, så har man bestämt att två stora nöjesområden med tillhörande kasinon skall byggas och stå färdiga ungefär samtidigt. När detta nya område blir klart kommer med all sannolikhet fler turister att leta sig till Singapore, och fler kommer att passera Pariserhjulet på ett mycket naturligare sätt. Utsikten kommer också att bli något alldeles enastående, då det blir en rad nybyggda skyskrapor som kontrast till floden och den gamla bebyggelsen.



Vi bestämde oss dock för att testa ett varv redan nu, och trots att utsikten kommer att bli vassare så är det en fantastisk utsikt redan idag, i synnerhet mot de koloniala delarna, och finanskvarteren, men också ut mot vattnet, mot de hundratals fartyg som ligger och väntar på lastning vid en av världens största hamnar. Man kan också se racingbanan för världens första Formel 1-lopp i mörker som kommer att gå av stapeln i september i år, med start och mål vid foten av hjulet.



Sammanfattningsvis så tror vi att denna attraktion kan bli en symbol för staden och dess förnyelse inom ett par år. Problemet är bara att man då inte längre kan marknadsföra hjulet som världens största. Detta rekord kommer staden redan att bli av med denna sommar, då det blir "hjul-firande" i OS-staden Peking. Snopet, men detta är nog ingen tävling man skall försöka vinna, för det kommer nog att dyka upp ett högre i Mellanöstern vilken dag som helst.

Första maj är helgdag även här i Singapore, så då passade vi på att åka till Bangkok ett par dagar. Anna har varit där tidigare, men inte Johan, så vi turistade lite, men ägnade mycket tid åt SPA-behandlingar och att äta på bra restauranger. Det är oerhört prisvärt att åka till Bangkok och då kan man ha överseende med den hemska trafiken, den dåliga luften och alla försäljare.



Bodde på ett hotell nära floden, vilket gjorde att vi kunde ta båt upp till Grand Palace, och nära en sky train-station, så vi behövde inte åka taxi mer än till och från flygplatsen. En gång åkte vi tuktuk, som man åtminstone bör göra en gång om man är i Thailand (men sen aldrig mer).



Hotellet såg jättemysigt ut på hemsidan, men det var inte riktigt samma standard i verkligheten, men det var rent och snyggt och absolut värt de knappa 400 kr som vi betalade per natt för ett dubbelrum. Och frukosten, som vi ofta klagar på när vi reser, var mycket bra. Mitt emot hotellet låg ett litet SPA, där vi tillbringade två eftermiddagar med massage, ansiktsbehandlingar och pedikyr.

Första kvällen käkade vi middag på Blue Elephant, som också är en kockskola. Där serverar de traditionell thailändsk mat i mysig miljö. Andra kvällen begav vi oss upp till 52:e våningen i en av skyskraporna, nära hotellet, och tog en drink i baren Breeze och kollade på utsikten innan det blev mörkt. Väldigt läcker bar.



Sen tog vi hissen ytterligare några våningar upp till taket, till Sirocco, där vi åt en mysig middag. Som alltid när man är i Thailand så är man omringad av svenskar. Dels var det ett stort långbord och dels satt det två par vid bordet bredvid oss. Men utsikten är fantastisk och det är klart att många lockas dit.



Sista kvällen blev det japansk middag på Koi, en restaurang som ligger långt in på en soi i Sukhumvit och svår att hitta om man inte vet om den. Men vi hade blivit tipsade av några goda vänner och vi hoppas att fler hittar dit. Väldigt god fisk och mysig stämning.

Även om det var trevligt i Bangkok, så var det skönt att komma hem till rena välorganiserade Singapore igen.

Byggnader som till exempel Raffles Hotel är välbekanta symboler från Singapores tid som brittisk koloni. En annan bild av denna epok får man genom privatbostäderna, de så kallade "svarta och vita" husen, som kallas så på grund av deras vitmålade fasader med svartmålat timmer. Vi har promenerat och tittat på flera av dessa vackra hus och för ett par veckor sedan gick Anna en guidad tur, då man även fick chansen att gå in i några av husen.







Idag finns ca 500 hus bevarade runt om i Singapore, även om några tyvärr har blivit ommålade. Husen ligger belägna i vackra områden, ofta med stora trädgårdar, och byggdes under första hälften av 1900-talet. De har lite olika stil beroende på när under perioden som de byggdes. Förr beboddes de av högt uppsatta personer inom näringslivet, militären eller kolonialförvaltningen. Hög takhöjd, skuggiga verandor och bambujalusier skyddade från det tropiska klimatet innan luftkonditioneringen fanns.



Idag ägs husen av den singaporianska staten och en del används som kontor eller offentliga byggnader, men många hyrs också ut till privatpersoner till hutlösa priser. Även om husen är vackra och många gärna vill bo i dem, så kräver de en hel del skötsel. De behöver t ex målas om vart annat år. Dessutom innebär stora lummiga trädgårdar mycket mygg och besök av en och annan orm.

För några veckor sedan fick vi för oss att vi skulle ta och åka till Singapore Polo Club och äta lunch i typisk kolonial miljö. Vädret var strålande och det hade varit underbart att sitta på en veranda under stora fläktar och avnjuta en lunch. Tyvärr höll de just denna helg på att renovera omklädningsrummen och borrljuden var öronbedövande. Vi får helt enkelt åka dit en annan gång. Roligt vore ju om vi kunde pricka in en polomatch också. Inte för att vi har någon aning om vad den sporten går ut på, men det är ju en av få livesporter som man kan se här i Singapore, så varför inte?!



Poloklubben startade redan 1886, men då speldes polo, "kungarnas sport", i centrala Singapore. Området som användes för polospel användes även för golfspel och det uppstod en konflikt mellan polo- och golfspelarna, vilket resulterade i att poloklubben flyttade 1914. Tyvärr var inte området tillräckligt stort och 1941 flyttade klubben till platsen där den än idag är belägen.

Det är lätt att tro att alla städer och sevärdheter i Asien ligger på ett behagligt avstånd till Singapore, men under vår senaste resa så märke vi att avstånden här kan vara ganska långa. Vi är just hemkomna från Japan och den fantastiska huvudstaden Tokyo, och det tog inte mindre än drygt 7 timmar att flyga dit. Egentligen är väl det en alldeles för lång resa för fyra nätters semester, men biljetterna hade vunnits i en utlottning och tiden räckte precis till att se det man skall se och lite därtill. Tokyo är fascinerande genom att det tveklöst är en av världsmetropolerna, har 13-14 miljoner invånare, och ändå är det så få turistattraktioner och saker man "bör ha sett" när man varit där. Det gör att stressen minskar, och den avslappnade semesterkänslan ökar.



Fågel
En av nätterna bodde vi på Tokyo Park Hyatt, ett världsberömt hotell, mest känt från filmen "Lost in Translation". Hotellet är byggt högst upp på tre skyskrapor, där entrén ligger på 41 våningen i byggnad 1, hotellrum och simhall i byggnad 2, och hotellrum och restaurang/bar i byggnad 3. Då området i sig inte har någon större mängd skyskrapor och de hotellrum som ligger längst ner ligger på 42 våningen gör detta att utsikten är magnifik. Det enda man ser i alla väderstreck är Tokyos magnifika skyline, och dess oräkneliga bebyggelse. Vackert på dagen och enastående förtjusande när skymningen sänkts och stadens lampor och biltrafik bildar en symfoni av ljus. Hotellet är givetvis dyrt, men servicen är extraordinär, och det är som att bo i en sevärdhet.



Fisk
En given start den första morgonen var fiskmarknaden Tsukiji, som är belägen centralt i Tokyo, endast 10 minuter från vårt hotell. Aktiviteten börjar redan 03.30 på morgonen, sedan avtar aktiviteten i takt med att den finaste fisken blivit utauktionerad. Vi var rejält morgontrötta och var inte på plats förrän vid 9-hugget, men det var fortfarande ett myller av människor, trehjulingar, cyklar, truckar och kärror, och det hade nog varit jobbigt att komma dit tidigare. Här arbetar cirka 60 000 människor och det sägs att det finns över 30 000 fordon, om man räknar med allt som rör sig på hjul. Det som är det mest åtråvärda, är tonfisken, som av de finaste sushikrogarna kan kosta en smärre förmögenhet. Det var en rolig upplevelse att se dem stycka dessa jättelika fiskar. Annars fanns alla havets läckerheter på plats i lådor, eller på isbädd. Mängden av havets läckerheter gör att fiskekyrkan i Göteborg framstår som en lite fiskdisk, och fiskar-bröderna från Sveriges framsida framstår som rena amatörer. Mycket imponerande att se logistiken, och med vilket hantverk de sedan bearbetar fisken.



Mittemellan
Att resa till Tokyo innebär mycket promenader och mycket missförstånd. Det innebär också mycket planering på tunnelbanan, då de inte förstår engelska och de olika tunnelbanelinjerna drivs av olika bolag. Man kan inte bara byta tåg hursomhelst, utan man får vackert lösa ny biljett. Dock gick det förvånansvärt smidigt, och är man turist så har man ju alltid lite extra tid att se till att man kommer rätt.

Man slås av hur extremt välklädda alla Tokyo-bor är; fullt av svarta kostymer, vita skjortor med slips, kvinnor som klippta ut modemagasin med en trendig scarf runt halsen. Man märker också att utbudet av bra shopping är överväldigande och lyxmärken finns på var och varannan gata, främst i området Ginza, men även i Roppongi. I Ginza hittar vi också världens mest trafikerade övergångsställe. Det har inte bara vanliga övergångsställen utan även passager på diagonalen, vilket gör att hela gatans biltrafik stannar på samma gång. Ett myller av japaner och en och annan västerlänning syns passera denna korsning alla timmar av dygnet.



Restauranger av alla dess slag finns i dessa stadsdelar, och det verkar som om arkitekterna har fått tämligen fria händer när de skapat många av kvarteren. Dock så är det väldigt få riktigt höga skyskrapor då jordbävningsrisken gör att man istället valt att breda ut staden med lägre bebyggelse. I närheten av kejsarens palats är ett annat skäl att de inte vill ha insyn i den kejserliga trädgården, och därför förbjudit höga hus i närheten av detta centrala område.

I mitten på vistelsen så bestämde vi oss också för att åka på en utflykt till Hakone och titta på den välkända siluetten av det snöbeklädda berget Mount Fuji. Berget är 3776 meter högt och är Japans högsta berg. Platsen har varit föremål för gudomlig dyrkan i tusentals år och betraktas fortfarande som ett heligt berg. Berget är vulkaniskt och hade ett stort utbrott år 1708. Berget ligger vid gränsen mellan Yamanashi- och Shizuoka- landskapen och man ser berget från både Tokyo and Yokohama.





Tokyo-vistelsen blev en blandning av storstadspuls och vacker natur, för förutom resan till Hakone, så hade vi också turen att pricka in körsbärsträdens blomning. I Japan ses körsbärsblomman (sakura) som landets inofficiella nationalblomma. Körsbärsträden blommar någon gång i slutet av mars eller början av april och meteorologernas rapportering om när de första blommorna väntas slås ut följs med största noggrannhet. När de slår ut tar japanerna sin picknickkorg och beger sig till någon av landets många parker och firar att våren officiellt har gjort sitt inträde (hanamifest). För att få bästa platsen gäller det att vara där så tidigt som möjligt och vissa till och med tältar för att få en bra plats under ett av de vackra körsbärsträden. Att se alla dessa körsbärsträd i full blom var något helt enastående vackert.



Summa summarum är vi väldigt nöjda med resan, även om det var väl många timmars flyg för en långweekend. Det var en fantastisk upplevelse att se denna del av världen om tveklöst är annorlunda än resten av Asien och Europa, och med tanke på att det ligger där det ligger så kommer det troligtvis att dröja väldigt länge innan vi har vägarna förbi denna fantastiska stad igen.

/johan o anna

För...hmmm...ett tag sedan...närmare bestämt en månad sen...var vi och tittade på Haw Par Villa. Det är en park som har byggts upp kring kinesiska legender och myter.

 

I parken finns över 1000 statyer och de berättar om hur man ska leva sitt liv, t ex att vörda sina föräldrar, att inte vara girig, att inte slösa bort sin tid på spel och nöjen. Man kan också stiga ned i dödsriket och uppleva helvetets tio gårdar.

Parken, som tidigare hette Tiger Balm Gardens, byggdes 1937 av bröderna Aw Boon Haw (tiger) och Aw Boon Par (leopard) och hade också ett bostadshus där Par bodde. Tyvärr finns inte huset kvar, men bilderna tyder på att det var väldigt fint. Bröderna, som ursprungligen kom från Burma, var de som uppfann Tigerbalsamet.

För att öka försäljningen av Tigerbalsam så anlade man en park runt huset med olika statyer, bl a tigrar och scener ur den kinesiska mytologin. Förhoppningen var att människor skulle komma dit och sedan prata om statyerna och balsamet. I parken fanns även statyer av sumobrottare, spanska dansare och av frihetsgudinnan, så att människor som inte hade möjlighet att resa skulle kunna få se hur dessa såg ut.

Bröderna hade även en bil med ett stort tigerhuvud på huven som de körde runt och sålde Tigerbalsam i och de annordnade även en cirkus. Allt i smart marknadsföringssyfte för att öka kännedomen och försäljningen av balsamet.



Parken såldes 1979 till Singapores stat, som utökat parken med fler statyer från den kinesiska mytologin. Egentligen är nog parken tänkt för barnfamiljer, men det var ändå intressant att läsa om bröderna och hur de spred Tigerbalsamet som idag är kännt över hela världen.

Lämligt nog ligger Haw Par Villa bredvid den svenska-norska sjömanskyrkan, så efteråt gick vi dit och åt våfflor och drack kaffe och bläddrade i svenska tidningar. Anna passade även på att köpa fiskbullar som hon åt i dagarna två när Johan var i Hong Kong på jobbresa veckan därpå.

Idag vaknade vi tidigt och eftersom vädret inte var perfekt för en dag vid poolen, så bestämde vi oss för att göra en utflykt. Målet blev Jurong Bird Park, en park med över 9000 fåglar tillhörande ca 600 olika arter. Här finns ugglor, papegojor, flamingos, pelikaner, falkar, pingviner samt väldigt exotiska fåglar och några utrotningshotade arter.




Man har omsorgsfullt återskapat fåglarnas naturliga miljö och då ingår även simulerade tropiska åskväder. Åt pingvinerna har man skapat ett låtsasantarktis och man har byggt ett speciellt hus för nattugglorna. Alla inhägnader är stora vilket gör att fåglarna kan flyga fritt. Om man är lat kan man åka ett tåg genom parken som ger panoramautsikt, men då kommer man inte så nära fåglarna. Det är ca 2 km att gå, så det är inga problem att promenera. I fågelparken finns också ett konstgjort vattenfall, som sägs vara världens högsta konstgjorda vattenfall. Singapore ska alltid vara värst...



Har avslutat denna lördag med en trevlig BBQ anordnat av några grannar till oss och nu är det dags att krypa till kojs.

God natt!

/anna o johan

Förra helgen var det kinesiska nyåret och vi fick två extra helgdagar och en möjlighet att åka bort en långhelg. När vi väl skulle ta tag i att boka en resa, så var så gott som allt fullbokat. Efter att ha spenderat några timmar på Internet för att hitta en resa utan resultat gick vi till en resebyrå och sa att "We can go anywhere", men det fanns ändå inga biljetter någonstans. Lite nedstämda gick vi hem och funderade på vart vi kunde åka utan att flyga. Bintan i Indonesien har vi varit på några gånger och ska snart åka dit igen, så det var inget alternativ, men så kom vi på att vi kunde åka till Malacca i Malaysia. Dit kan man ta sig med buss (tar ca 5-6 timmar) och vi lyckades få tag på några av de sista bussbiljetterna samt ett ledigt dubbelrum. Lite besvikna var vi att vi inte skulle få åka till exempelvis Angkor Wat, men så här i efterhand är vi mycket nöjda.

Malacca är en mysig liten stad på Malaysias västkust full med historiska och kulturella minnesmärken. Hit kom de kinesiska köpmännen på 1400-talet. Många gifte sig med malaysiska kvinnor och denna befolkningsgrupp kom att kallas Peranakan. Idag finns det mat, kläder och en inredningsstil som är kopplat till Peranakan. De kinesiska shophusen är väl bevarade och idag hyser de mysiga hotell, SPA-anläggningar, restauranger och barer och många konstgallerier. Till det kinesiska nyåret var kvarteren dekorerade med röda ljuslyktor vilket gav ett mysigt sken på kvällen.



I början av 1500-talet kom portugiserna och intog Malacca. Från denna tid finns bara en ruin kvar av ett slott och ett område som kallas Portugese Village (eller Portugese Settlements). Här vill vi utfärda en varning till alla som besöker Malacca ? åk för guds skull inte och titta på Portugese village!!! Det är en parkeringsplats och vi såg inte skymten av några portugisiskt inspirerade hus. Runt parkeringsplatsen finns matstånd som säljer "portugisisk" mat med tonvikt på skaldjur. Det såg inte fräscht ut. Vår taxi hade släppt av oss och där stod vi en bra bit från centrum på ett ställe där vi inte ville vara, hungriga och utan en taxi i sikte. Men vi hade tur och det kom en minibuss som körde oss, samt 4 indier som också förvillat sig till detta ställe, tillbaka till stan och de mysiga gränderna.



Holländarna har också härjat i Malacca. Det gjorde de mellan 1641-1795 efter att ha besegrat portugiserna. Några byggnader från denna tid finns bevarade runt Stadhuyset. Av någon anledning är de idag rödmålade, men på bilder från förr så verkar det som om de var vita.



Givetvis har även britterna varit här. 1824 fick holländarna snällt lämna över Malacca, som styrdes av britterna fram till strax efter andra världskriget.

Något man bör göra när man är i Malacca är också att åka cykeltaxi. Det brukar man ju annars tycka är lite pinsamt och turistiskt, men här fyller de en funktion och det är ett bra och smidigt sätt att ta sig fram på om man är trött i benen. Malacca är dock inte så stort, så det går också bra att gå. Dessa cykeltaxis är dekorerade med blommor, parasoll, blinkande lampor och vissa spelar förskräcklig Eurotechnomusik eller smöriga ballader.



Den första kvällen var vi och åt på en fantastisk restaurang som vi varmt kan rekommendera. Den heter Harper's och ligger på gatan till vänster efter bron som går över till Jonker street. Om man inte kan bestämma sig för vad man vill äta eller om man är nyfiken och vill prova olika rätter, så kan man beställa in små portioner av allting. Vi åt en underbar torsk, annorlunda svamplasagne, lammköttbullar, biff med äppelkompott och pilgrimsmusslor. Väldigt gott och mycket prisvärt.

Dag två åkte vi till en krokodilfarm, som ligger knappt två mil utanför Malacca stad. Där finns ett hundratal olika krokodiler, men inga alligatorer. Skillnad mellan alligatorer och krokodiler är att alligatorernas huvuden är bredare och kortare, deras käkar är rundare än krokodilernas och deras käkleder är kraftigare. När en krokodil har munnen stängd syns både tänder från över- och underkäken men på en alligator ser man bara överkäkständerna när munnen är stängd eftersom underkäkens tänder passar in i gropar i överkäken. De skiljer sig också åt i färg. Alligatorer har blåaktig översida och vit undersida eller ibland svart översida och gul undersida. Krokodiler har oftast ljusare färger. I allmänhet är också alligatorer mindre farliga än krokodiler.



Efter utflykten till krokodilfarmen åkte vi tillbaka till Malacca stad och åt lunch på ett mysigt café där de hade fantastisk bananmilkshake och goda smörgåsar. Därefter gick vi på SPA. Johan gick på massage och Anna på ansiktsbehandling. Underbart skönt. Trötta gick vi tillbaka till hotellet och vilade. På kvällen hade vi sedan incidenten i de portugisiska kvarteren, som vi helst vill glömma, men det slutade bra med en trevlig middag.

Sista dagen blev det lite shopping och lunch innan vi satte oss på bussen tillbaka till Singapore nöjda och glada efter ett par dagar i Malacca.

/anna o johan

I helgen gjorde vi en utflykt till Chinese Garden - en rofylld plats bland en skog av HDB-lägenheter (statliga lägenheter) i den del av Singapore som heter Jurong. Trädgården anlades 1975 av Prof. Yuen-chen Yu som är en välkänd arkitekt från Taiwan. I trädgården finns flera typiska kinesiska symboler; t ex så vaktas huvudentrén av två stenlejon, som står för auktoritet och lycka och i trädgården finns också flera broar som är viktiga symboler för den kinesiska civilisationens olika stadier. En av broarna är en mindre kopia av en bro från Sommarpalatset i Peking. I trädgården finns också en 7-våningar hög pagod, där man får en bra vy över trädgården och Jurong. Pagoder användes förr av buddhisterna för att förvara människoben.



Det som gör parken värd ett besök är dess vackra bonsaiträdgård. Bonsaiträdgården, som är i sk Suzhoustil, öppnades 1992 och omfattar över 2000 bonsaiträd. Träden är importerade från Kina och andra delar av världen och många är flera hundra år gamla. Bonsai är en sorts miniatyrträd som odlas i kruka. Själva ordet bonsai betyder ordagrant bon=skål och sai=växt och kommer ursprungligen från Kina, men har utvecklats mest i Japan. Själva begreppet har funnits i tusentals år. En bonsai brukar ofta ses som ett levande konstverk och kräver en hel del vård och omsorg.



En bonsai kan utvecklas utifrån vilken växt som helst, som har vedartad stam och grenar och formas av den som odlar den enligt vissa stilformer. Hur lång tid det tar innan man kan kalla det för en bonsai är helt beroende på det material som man utgår från. Stilarna är egentligen bara en vägledning för bonsaiodlaren. De stora bonsaikonstnärerna gör oftast som alla andra stora konstnärer, det vill säga, de bryter reglerna och formar sina träd efter eget estetiskt sinne och kan se den inneboende potentialen som trädet har.



Bonsaier har alltid bara en framsida, det vill säga, endast en sida som de ska betraktas från. Dessutom är det tänkt att de ska betraktas i ögonhöjd så att effekten av själva miniatyrfenomenet framstår tydligare. Det är alltså utställaren av konstverket som bestämmer om det ska betraktas sittande eller stående. En bonsai kan bli flera hundra år gammal beroende på vilken art det är och tanken är att den skall gå i arv mellan generationerna.



I den kinesiska trädgården finns också ett sköldpaddmuseum som är med i Guinness Rekordbok för antalet sköldpaddor?och då inte levande utan i porslin, trä, tyg, plast och alla andra material man kan tänka sig. Vi blev lite chockade när vi klev in i det första rummet och trodde att vi betalt inträde för att få se på en samling med över 3000 sköldpaddsliknande föremål.



Men sedan visade det sig att de även har en uppsjö av riktiga sköldpaddor (ca 200 st), både vattensköldpaddor och landsköldpaddor, både små och jättestora och i en mängd olika nyanser och varianter från världens alla hörn. Parken är definitivt värd att besökas, och troligtvis är den ännu mer sevärd under hösten då man tänker kinesiska lyktor i allehanda former.

/anna o johan

Nu är vi tillbaka igen i Singapore efter ett par veckor i Sverige. Var jätteroligt att träffa alla och skönt att andas klar luft. Men oj vad mörkt och grått det var?

På väg tillbaka till Singapore så gjorde vi ett 2-dagars stopp i Dubai, en ökenstad som måste bygga en massa galna attraktioner för att locka turister. För vad ska de göra då oljan börjar sina??
Eftersom vi inte fick någon snö i Sverige så tog vi tillfället i akt och åkte skidor i Dubai istället. För en av deras attraktioner är en inomhusbacke och ett snöland, suveränt ordnat inne i ett shoppingcenter. Man betalar knappt 300 kr per person för 2 timmar och så går man och hämtar ut sina pjäxor, skidor och skidkläder. Smarta som de är så måste man köpa vantar och mössa om man ville ha det, och det vill man, då det ändå är -5 grader i backen. Inga köer och snabbt gick det. Väl påklädd tar man rulltrappan med sina skidor, haffar ett par stavar på vägen, och vips så står man i en skidbacke, konstgjord förvisso, men över förväntan (fast hur miljövänligt kan det vara, måste dra en massa energi att hålla den kylan). Sittliften var lite långsam men efter en stund öppnade de knappliften, som endast är för experter. Skönt att för en gångs skull känna sig som ett proffs, trots att ingen av oss hade åkt slalom på väldigt många år. Mitt i backen hade de också byggt en liten fjällstuga där vi tog en kopp varm choklad efter halva tiden. Efter knappt två timmar kände vi oss ganska nöjda och hade hunnit åka ex antal åk, i den inte allt för långa backen. Men roligt hade vi och så fick Anna sin efterlängtade snö till sist. Vill ni se anläggningen kan ni titta på följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=v-R6UDdhXlk




Ett av Dubais mest kända landmärken är det 7-stjärniga hotellet som är format som ett segel. De ska ha en fantastisk restaurang, där man sitter som i ett akvarium, men tyvärr var det fullbokat (och tur var kanske det, för det kostar en rejäl hacka att äta där). I stället bokade vi tid i deras Skyview bar, där vi hade en fantastisk utsikt över så gott som hela Dubai.




Ett annat måste i Dubai är förstås att besöka deras guldmarknad. Har aldrig sett så mycket guld och ädelstenar på en och samma gång tidigare, men något inköp blev det inte denna gång.

Det kan mycket väl vara så att vi återkommer till Dubai, när många av de nya attraktioner byggts klart ty för närvarande är det mestadels en byggarbetsplats, där exempelvis denna höga byggnad finns.




Det återstår 1,5 år tills den är färdigbyggd, men redan är det världens näst högsta skapelse. Bara ett TV-torn i USA slår byggnaden, men det blir det ändring på inom ett par månader. Mellan 800 till 1000 meter spekuleras det om, men hur högt vågar man inte avslöja, då man annars riskerar att någon annan planerar en meter högre, och att vara näst högst är ju föga imponerande? Klart är att byggnader som Empire State Building börjar likna ett skämt i sammanhanget. En annan orsak till att återvända är att vi denna gång inte kunde utnyttja de fina stränderna, då denna period är den kallaste i Dubai och vi hade ca 20 grader. Något badande blev det därför inte denna gång. Det var snarar kofta och halsduk på.


/anna o johan

Det ska tydligen finnas en del ormar här i Singapore. För mig, som har näst intill ormfobi, känns det lite osäkert. Men hittills har vi inte sett några ormar, förutom på Singapore Zoo, vilket känns jätteskönt. Några kompisar till oss har däremot haft orm inne i området där de bor och förra året när barnen letade påskägg så hade en orm lagt sig vid det ena ägget. Jag hade dött!

När jag var på Bintan i Indonesien tillsammans med Helen för några veckor sedan så passade vi på att ta en Mangroove-tur. Och då minsann fick jag se inte mindre än 4 ormar, dock på behagligt avstånd uppe i träden. Dessutom såg vi en ca 1,5 m stor varan som simmade i vattnet men den lyckades vi tyvärr inte ta något bra kort på. Det enda man ser är den långa svansen.





   

Även om jag hade hjärtat i halsgropen några gånger så måste jag erkänna att det var en fascinerande tur och jag hade nog blivit lite besviken om vi inte hade sett några farliga djur. Kanske börjar min ormfobi botas.

/anna

Så har vi nu tagit oss till den f.d. Brittiska kronkolonin Hong Kong som sedan 1997 tillhör Kina även om det är en autonom stat som väldigt stor bestämmanderätt. Detta är en fantastisk stad på många sätt, häpnadsväckande skyline, atmosfär som om den vore en blandning av New York, London och Paris fast fylld av kineser, och en stor skara västerlänningar. De extremt kuperade läget och de många bilarna mellan höghusen gör dock att luften är allt annat än ren, och många av årets dagar är sikten extremt dålig och avgasdimman ligger som en ridå för utsikten. När vi var där hade vi emellertid tur, och när vi besökte dess väkända turistmål the Peak så kunde vi inte ha valt ett bättre väder. 28 grader, torr luft och förträfflig utsikt, närmast hänförande. Man når toppen genom att åka en bergbana från 1888, som närmast går lodrätt upp för berget. En upplevelse! Just utsikten blir man inte mätt på I Hong Kong, och därför valde vi krogar efter att få som bäst utsikt bade over Hong Kong-ön och åt det kinesiska fastlandet.



Den kinesiska sidan "Kowloon" är ganska rörig, med mycket marknader och extremt dåligt renoverade hus och neonljus under kvällar och nätter. Fördelen är som sagt dess utsikt mot den mer attraktiva Hong Kong-ön och dess metropolitana framtoning. Där besökte vi fina hotell, barer och restauranger. Den läckraste restaurangen hette "Aqua Romana" och från denna extremdesignade restaurang kunde en ljusshow avnjutas kl. 20.00, något staden erbjuder varje kväll. Vi måste dock påpeka att även om utsikten var precis så bra som vi hoppats så var ljusshowen närmast patetisk och det kändes som om de inte förnyat sig sedan 80-talets neonfeber. Kul att ha sett men inte mycket mer. God mat och vin har ju hellre aldrig gjort en kväll sämre.



På torsdagen gjorde vi en dagsutflykt till den gamla portugisiska kolonin Macao, en dryg timmes båtresa från Hong Kong. Vi hade väl inte riktigt vädret med oss, men det var ändå tillräckligt bra för att strosa omkring i den gamla stadskärnan och dess typiska sydeuropeiska bebyggelse.



Staden får anses en aning överskattad och sliten, men det som den är som mest känd för är inte sina pittoreska medelhavsgränder utan sina många kasinon. Macao är Asiens Las Vegas, och asiater i allmänhet och kineser I synnerhet verkar vara födda av speldjävulen själv, och drömmen om att en gång bli ekonomiskt oberoende gör att många kineser och Hong Kong-bor glatt tar båten over och spelar ut sina slantar. Många av kasinona är djuptragiska med sina rostiga skyltar och lilagröna heltäckningsmattor, men det finns dock ett kasino som lockar sedan augusti 2007. Kasinot heter The Venetian och är i amerikansk ägo. Kasinot är inte bara världens största utan byggnaden med sina 3000 hotellrum, 975 000 kvadratmeter yta, 3 400 spelmaskiner och mer än 800 spelbord är även värdens näst största byggnad. Endast Boeings flygplansfabrik i Washington är större.



När man häpnats av spelrummet och ett genomgående "världsmästerskap i smaklöshet" tar man en barocktrappa upp till våning två där man kommer till Venedig. Jo ni läste rätt, man har här byggt upp gator, fasader och andra kända delar av Venedig som exempelvis Marcusplatsen, visserligen i en sjaskig dekor, och en plastig himmel, men man har gjort det ambitiöst och piazzan har fina kaféer. Det första man möts av är det kända klocktornet (Il Campanilo) och givetvis stöter man på uppklädda gondoljärer I de många kanalerna man byggt både innanför och utanför byggnaden.



Om inte det skulle räcka så finns all tänkbar shopping från Gucci till Zara, och vissa turister kan säkert gå där I flera dagar utan att tröttna. Vi tröttnade efter dryga två timmar. Roligt att se, men det dröjer sannolikt lång tid innan vi kommer tillbaka. Måste saga att originalet är bättre.

Väl tillbaka i Hong Kong besökte vi vänner vi lärt känna i Singapore, en klar fördel om man skall hitta rätt i Hong Kongs SoHo-stadsdel med mycket krogar och fantastiska barer. Vissa backar är så branta att man bara måste stanna till och släcka törsten någonstans. Lite shopping blev det också men då shoppingen är tillräckligt bra i Singapore så ägnade vi oss inte särskilt mycket åt den aktiviteten, utan besökte istället förorten Stanley, som ligger på öns mindre befolkade men ack så vackra del. Vi fick tips om att ta en lokalbuss (dubbeldäckare), och I denna färdades vi på fantastiska serpentinvägar och genom vägar som snarare påminde om Monacos eleganta landskap och vackra klippiga vikar med böjande grönska. Världsklass! Vi fick höra att det inte var direkt gratis att bo i detta område, och boendekostnaderna ligger runt det dubbla mot Singapore och Singapore är ungefär dubbelt så dyrt som Stockholm.



Tre nätter är lagom i Hong Kong, kortare tid är inget alternativ om man även vill se Macao, och längre tid är inget vi är särskilt sugna på då luften är undermålig och staden är ganska stressig. Vi är emellertid positivt överraskade och återvänder gärna när det finns läge.

/johan o anna

Har varit i Bangkok några dagar tillsammans med Helen. Vi bodde på ett bra och nyöppnat hotell i Sukhumvit, som heter Le Fenix. Bra pris (450 kr/natt för ett dubbelrum) och perfekt läge på 33/33 Sukhumvit Soi 11, nära SPA-anläggningar, barer, restauranger och Skytrain-station. Att åka skytrain är verkligen himmelriket jämfört med taxi i Bangkok. Tyvärr måste man ju ta taxi då och då, men det är å andra sidan bättre än tuk tuk.



Jag har ju varit i Bangkok tidigare men att besöka Grand Palace, smaragd Buddhan (Wat Phra Kaeo), liggande Buddhan (Wat Pho), Tepmple of dawn (Wat Arun) etc är ju förstås ett måste när man är i Bangkok och det var ju första gången Helen var där.




 

Vi hann med en hel del shopping runt Siam Square och jag var på en fantastiskt skön massage och ansiktsbehandling under två timmar för ynka 200 kr. Stället heter Baan Dalah och ligger på 2 Sukhumvit Soi 8. Rekomenderas varmt.

Den första kvällen åt vi en god och prisvärd middag på Cabbages&Condoms på 10 Sukhumvit Soi 12. Restaurangen grundades av Mechai Viravaidya för att kunna ge finansiellt stöd till välgörenhetsorganisationen PDA (Population and Community Development Association). Intäkterna från restaurangen går bl a till information om säker sex. Namnet Cabbages&Condoms kommer av att grundaren tyckte att det skulle vara lika lätt att få tag på kondomer som att köpa kål. Istället för en bit choklad efter maten får man en kondom och kondomer och p-piller har även använts för att dekorera restaurangen.


Vi var även på en av Bangkok's hippaste barer, Bed Supper Club, ett stenkast från vårt hotell, som delvis är designad av Philippe Starck.
2-3 dagar i Bangkok är helt tillräckligt. Sen får den dåliga luften och all trafik och alla påflugna försäljare mig att vilja därifrån (samt att var man än går hör svenskar). Men den goda maten, den billiga shoppingen och de mycket prisvärda SPA-behandlingarna gör nog att jag åker dit igen.

/anna

Singapores botaniska trädgård är en fridfull oas ett stenkast från shoppingcentrena på Orchard Road. Den idylliska trädgården breder ut sig över 52 hektar. Här finns sjöar ,där det simmar svanar, änder och sköldpaddor. Det finns sprudlande vattenfall och fontäner, stora gräsytor och regnskog.

Ibland hålls konserter och föreställningar på utomhusscenen vid Symphony Lake. I augusti var vi på en konsert med klassisk musik tillsammans med Lars och Marja. Det var jättemysigt att sitta på en filt och äta ost och vindruvor och dricka vin.


I botaniska trädgården finns också en mycket sevärd orkidéträdgård. Redan 1928 inledes orkidéprojektet och idag finns 1000 olika arter och 2000 hybrider och varje år tillkommer ytterligare hybrider.




Vanda Miss Joaquim valdes till Singapores nationalblomma 1981.


I orkidéträdgården hittar man VIP orkidéer som har fått sina namn efter celebra gäster. Bl a har Annika Sörenstam en egen orkidé. Notera dock att det står att blomman fick hennes namn när hon invigde trädgårdsfestivalen i december 2007?!


Är man det minsta intresserad av blommor så är Botaniska trädgården och framför allt orkidéerna väl värt ett besök.

/anna