Sing4U

Så har vi nu tagit oss till den f.d. Brittiska kronkolonin Hong Kong som sedan 1997 tillhör Kina även om det är en autonom stat som väldigt stor bestämmanderätt. Detta är en fantastisk stad på många sätt, häpnadsväckande skyline, atmosfär som om den vore en blandning av New York, London och Paris fast fylld av kineser, och en stor skara västerlänningar. De extremt kuperade läget och de många bilarna mellan höghusen gör dock att luften är allt annat än ren, och många av årets dagar är sikten extremt dålig och avgasdimman ligger som en ridå för utsikten. När vi var där hade vi emellertid tur, och när vi besökte dess väkända turistmål the Peak så kunde vi inte ha valt ett bättre väder. 28 grader, torr luft och förträfflig utsikt, närmast hänförande. Man når toppen genom att åka en bergbana från 1888, som närmast går lodrätt upp för berget. En upplevelse! Just utsikten blir man inte mätt på I Hong Kong, och därför valde vi krogar efter att få som bäst utsikt bade over Hong Kong-ön och åt det kinesiska fastlandet.



Den kinesiska sidan "Kowloon" är ganska rörig, med mycket marknader och extremt dåligt renoverade hus och neonljus under kvällar och nätter. Fördelen är som sagt dess utsikt mot den mer attraktiva Hong Kong-ön och dess metropolitana framtoning. Där besökte vi fina hotell, barer och restauranger. Den läckraste restaurangen hette "Aqua Romana" och från denna extremdesignade restaurang kunde en ljusshow avnjutas kl. 20.00, något staden erbjuder varje kväll. Vi måste dock påpeka att även om utsikten var precis så bra som vi hoppats så var ljusshowen närmast patetisk och det kändes som om de inte förnyat sig sedan 80-talets neonfeber. Kul att ha sett men inte mycket mer. God mat och vin har ju hellre aldrig gjort en kväll sämre.



På torsdagen gjorde vi en dagsutflykt till den gamla portugisiska kolonin Macao, en dryg timmes båtresa från Hong Kong. Vi hade väl inte riktigt vädret med oss, men det var ändå tillräckligt bra för att strosa omkring i den gamla stadskärnan och dess typiska sydeuropeiska bebyggelse.



Staden får anses en aning överskattad och sliten, men det som den är som mest känd för är inte sina pittoreska medelhavsgränder utan sina många kasinon. Macao är Asiens Las Vegas, och asiater i allmänhet och kineser I synnerhet verkar vara födda av speldjävulen själv, och drömmen om att en gång bli ekonomiskt oberoende gör att många kineser och Hong Kong-bor glatt tar båten over och spelar ut sina slantar. Många av kasinona är djuptragiska med sina rostiga skyltar och lilagröna heltäckningsmattor, men det finns dock ett kasino som lockar sedan augusti 2007. Kasinot heter The Venetian och är i amerikansk ägo. Kasinot är inte bara världens största utan byggnaden med sina 3000 hotellrum, 975 000 kvadratmeter yta, 3 400 spelmaskiner och mer än 800 spelbord är även värdens näst största byggnad. Endast Boeings flygplansfabrik i Washington är större.



När man häpnats av spelrummet och ett genomgående "världsmästerskap i smaklöshet" tar man en barocktrappa upp till våning två där man kommer till Venedig. Jo ni läste rätt, man har här byggt upp gator, fasader och andra kända delar av Venedig som exempelvis Marcusplatsen, visserligen i en sjaskig dekor, och en plastig himmel, men man har gjort det ambitiöst och piazzan har fina kaféer. Det första man möts av är det kända klocktornet (Il Campanilo) och givetvis stöter man på uppklädda gondoljärer I de många kanalerna man byggt både innanför och utanför byggnaden.



Om inte det skulle räcka så finns all tänkbar shopping från Gucci till Zara, och vissa turister kan säkert gå där I flera dagar utan att tröttna. Vi tröttnade efter dryga två timmar. Roligt att se, men det dröjer sannolikt lång tid innan vi kommer tillbaka. Måste saga att originalet är bättre.

Väl tillbaka i Hong Kong besökte vi vänner vi lärt känna i Singapore, en klar fördel om man skall hitta rätt i Hong Kongs SoHo-stadsdel med mycket krogar och fantastiska barer. Vissa backar är så branta att man bara måste stanna till och släcka törsten någonstans. Lite shopping blev det också men då shoppingen är tillräckligt bra i Singapore så ägnade vi oss inte särskilt mycket åt den aktiviteten, utan besökte istället förorten Stanley, som ligger på öns mindre befolkade men ack så vackra del. Vi fick tips om att ta en lokalbuss (dubbeldäckare), och I denna färdades vi på fantastiska serpentinvägar och genom vägar som snarare påminde om Monacos eleganta landskap och vackra klippiga vikar med böjande grönska. Världsklass! Vi fick höra att det inte var direkt gratis att bo i detta område, och boendekostnaderna ligger runt det dubbla mot Singapore och Singapore är ungefär dubbelt så dyrt som Stockholm.



Tre nätter är lagom i Hong Kong, kortare tid är inget alternativ om man även vill se Macao, och längre tid är inget vi är särskilt sugna på då luften är undermålig och staden är ganska stressig. Vi är emellertid positivt överraskade och återvänder gärna när det finns läge.

/johan o anna