Lunch time

När det är lunchdags (och ibland även middagsdags) så tar sig den singaporianska befolkningen och för den delen även många västerlänningar till s.k Hawker-centres, som är ett "mattorg". Där kan man välja på allehanda lokala maträtter, men de senaste åren har ett och annat inslag av pasta och fiskpinnar med pommes frites också smugit sig in i gastronomin. Gemensamt för dessa inrättningar är att de skall vara utomhus, ofta med ett enkelt plåttak som skyddar mot regn. De är också som regel inte försedda med luftkonditionering, utan några ynkliga fläktar får försöka ta bort den fuktiga singaporianska luften som blandas med värme från stekt ris och kokande nudlar. På senare år har det dykt upp luftkonditionerade varianter, s.k Food-centres, och dessa är ofta belägna i källaren på shopping-gallerior. Gemensamt för de nya är att de är mer hygieniska och med något högre priser på mat och dryck, något som utlänningar dras till, men som singaporianer ofta avfärdar för att maten är alldeles för dyr. För vissa rätter kan priset vara det dubbla, 30 kronor istället för 15 kronor.

Om vi tar ett par steg tillbaka i tiden så kom dessa Hawkers till i och med den snabba urbaniseringen under 50- och 60-talen, och anledningen var att få bukt med problemen med ohygieniskt tillagning och olicensierade näringsidkare. Katter och hundar strök omkring, och det var nog ingen höjdare att käka en kyckling som legat framme i 34-gradig fuktig värme som dessutom en rabieskatt knaprat på? Numera skall hygienen inte vara något problem även om det ser suspekt ut från en västerlännings ögon. De singaporianska myndigheterna har i vanlig ordning mycket god kontroll på saker och ting, och jag kan tänka mig att man helt enkelt inte vågar chansa att låta bli att göra rent efter dagens slut, och vid jämna mellanrum så stänger man helt enkelt hela centret och sanerar med diverse olika medel.  

image135

För oss som jobbar är dessa matställen en väldigt bra lösning att kunna välja mellan diverse olika rätter, till ett pris som motsvarar en fjärdedel av en svensk lunch. Undviker man den äckligaste inälvsmaten, de slemmigaste nudlarna och det starkare indiska och kinesiska "skräpet" så fungerar det helt ok. Bäst är den malaysiska maten med en del kokta grönsaker, ris, fisk, kyckling och lamm. Det som saknas är färska grönsaker men det kan man ta igen via de många juice-pressarna som pressar allt från söta frukter som mango och melon till grönsaker som morot, rödbetor eller selleri. Då och då får man dock se till att smita från lokalbefolkningen och trycka i sig en pasta eller fet hamburgare och skölja ned med Coca-Cola.

/ Johan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0