Sing4U

Det är lätt att tro att alla städer och sevärdheter i Asien ligger på ett behagligt avstånd till Singapore, men under vår senaste resa så märke vi att avstånden här kan vara ganska långa. Vi är just hemkomna från Japan och den fantastiska huvudstaden Tokyo, och det tog inte mindre än drygt 7 timmar att flyga dit. Egentligen är väl det en alldeles för lång resa för fyra nätters semester, men biljetterna hade vunnits i en utlottning och tiden räckte precis till att se det man skall se och lite därtill. Tokyo är fascinerande genom att det tveklöst är en av världsmetropolerna, har 13-14 miljoner invånare, och ändå är det så få turistattraktioner och saker man "bör ha sett" när man varit där. Det gör att stressen minskar, och den avslappnade semesterkänslan ökar.



Fågel
En av nätterna bodde vi på Tokyo Park Hyatt, ett världsberömt hotell, mest känt från filmen "Lost in Translation". Hotellet är byggt högst upp på tre skyskrapor, där entrén ligger på 41 våningen i byggnad 1, hotellrum och simhall i byggnad 2, och hotellrum och restaurang/bar i byggnad 3. Då området i sig inte har någon större mängd skyskrapor och de hotellrum som ligger längst ner ligger på 42 våningen gör detta att utsikten är magnifik. Det enda man ser i alla väderstreck är Tokyos magnifika skyline, och dess oräkneliga bebyggelse. Vackert på dagen och enastående förtjusande när skymningen sänkts och stadens lampor och biltrafik bildar en symfoni av ljus. Hotellet är givetvis dyrt, men servicen är extraordinär, och det är som att bo i en sevärdhet.



Fisk
En given start den första morgonen var fiskmarknaden Tsukiji, som är belägen centralt i Tokyo, endast 10 minuter från vårt hotell. Aktiviteten börjar redan 03.30 på morgonen, sedan avtar aktiviteten i takt med att den finaste fisken blivit utauktionerad. Vi var rejält morgontrötta och var inte på plats förrän vid 9-hugget, men det var fortfarande ett myller av människor, trehjulingar, cyklar, truckar och kärror, och det hade nog varit jobbigt att komma dit tidigare. Här arbetar cirka 60 000 människor och det sägs att det finns över 30 000 fordon, om man räknar med allt som rör sig på hjul. Det som är det mest åtråvärda, är tonfisken, som av de finaste sushikrogarna kan kosta en smärre förmögenhet. Det var en rolig upplevelse att se dem stycka dessa jättelika fiskar. Annars fanns alla havets läckerheter på plats i lådor, eller på isbädd. Mängden av havets läckerheter gör att fiskekyrkan i Göteborg framstår som en lite fiskdisk, och fiskar-bröderna från Sveriges framsida framstår som rena amatörer. Mycket imponerande att se logistiken, och med vilket hantverk de sedan bearbetar fisken.



Mittemellan
Att resa till Tokyo innebär mycket promenader och mycket missförstånd. Det innebär också mycket planering på tunnelbanan, då de inte förstår engelska och de olika tunnelbanelinjerna drivs av olika bolag. Man kan inte bara byta tåg hursomhelst, utan man får vackert lösa ny biljett. Dock gick det förvånansvärt smidigt, och är man turist så har man ju alltid lite extra tid att se till att man kommer rätt.

Man slås av hur extremt välklädda alla Tokyo-bor är; fullt av svarta kostymer, vita skjortor med slips, kvinnor som klippta ut modemagasin med en trendig scarf runt halsen. Man märker också att utbudet av bra shopping är överväldigande och lyxmärken finns på var och varannan gata, främst i området Ginza, men även i Roppongi. I Ginza hittar vi också världens mest trafikerade övergångsställe. Det har inte bara vanliga övergångsställen utan även passager på diagonalen, vilket gör att hela gatans biltrafik stannar på samma gång. Ett myller av japaner och en och annan västerlänning syns passera denna korsning alla timmar av dygnet.



Restauranger av alla dess slag finns i dessa stadsdelar, och det verkar som om arkitekterna har fått tämligen fria händer när de skapat många av kvarteren. Dock så är det väldigt få riktigt höga skyskrapor då jordbävningsrisken gör att man istället valt att breda ut staden med lägre bebyggelse. I närheten av kejsarens palats är ett annat skäl att de inte vill ha insyn i den kejserliga trädgården, och därför förbjudit höga hus i närheten av detta centrala område.

I mitten på vistelsen så bestämde vi oss också för att åka på en utflykt till Hakone och titta på den välkända siluetten av det snöbeklädda berget Mount Fuji. Berget är 3776 meter högt och är Japans högsta berg. Platsen har varit föremål för gudomlig dyrkan i tusentals år och betraktas fortfarande som ett heligt berg. Berget är vulkaniskt och hade ett stort utbrott år 1708. Berget ligger vid gränsen mellan Yamanashi- och Shizuoka- landskapen och man ser berget från både Tokyo and Yokohama.





Tokyo-vistelsen blev en blandning av storstadspuls och vacker natur, för förutom resan till Hakone, så hade vi också turen att pricka in körsbärsträdens blomning. I Japan ses körsbärsblomman (sakura) som landets inofficiella nationalblomma. Körsbärsträden blommar någon gång i slutet av mars eller början av april och meteorologernas rapportering om när de första blommorna väntas slås ut följs med största noggrannhet. När de slår ut tar japanerna sin picknickkorg och beger sig till någon av landets många parker och firar att våren officiellt har gjort sitt inträde (hanamifest). För att få bästa platsen gäller det att vara där så tidigt som möjligt och vissa till och med tältar för att få en bra plats under ett av de vackra körsbärsträden. Att se alla dessa körsbärsträd i full blom var något helt enastående vackert.



Summa summarum är vi väldigt nöjda med resan, även om det var väl många timmars flyg för en långweekend. Det var en fantastisk upplevelse att se denna del av världen om tveklöst är annorlunda än resten av Asien och Europa, och med tanke på att det ligger där det ligger så kommer det troligtvis att dröja väldigt länge innan vi har vägarna förbi denna fantastiska stad igen.

/johan o anna

Man kanske ibland kan få uppfattningen av att vi alltid har bra väder här i Singapore. Ja, att det är varmt stämmer så klart med en temperatur som alltid ligger runt 30 grader (kan krypa ner mot 25 grader på natten), men det innebär ju inte nödvändigtvis solsken. Regn har vi stundom väldigt gott om och när det regnar här i Singapore, då regnar det rejält.

I början av mars, så anordnade HSBC Bank en golftävling, då världens allra bästa kvinnliga golfspelare deltog. Vi ville givetvis dit och heja på Annika Sörenstam. Lördag hade vi bestämt, men då tornade molnen upp sig på förmiddagen så vi bestämde oss för att se söndagens tävling, och avgörandet, i stället. Med facit i hand hade lördagens lilla regn inte varit någonting i jämförelse med det regnoväder vi fick uppleva ute på golfbanan under söndagen.

Glada i hågen åkte vi ut till Tanah Merah Golfbana tillsammans med Camilla och Anders. Solen sken och det såg ut att kunna bli en skön dag. Kroppen noga insmord med solkräm, solglasögonen på, men som alltid här i Singapore, ett litet paraply nerpackat "in case of...". Vi hann betala inträdet och insåg att vi kommit precis lagom till att Annika skulle slå ut. Vi skyndade oss i väg mot green på hål 1 och såg samtidigt de svarta molnen komma från ingenstans. De hann slå två slag och precis komma till green, dit vi också precis hann gå, innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Det regnade så mycket så tävlingen fick avbrytas innan Annika hade puttat på första hålet. Vårt lilla paraply täckte oss inte mycket när vi skyndade oss tillbaka till glofklubben för att ta skydd. Väl där var vi dyngsura och det kändes som om vi hade små sjöar av vatten i våra gympadojjor. Camilla och jag hittade en handtork inne på damtoaletten där vi turades om att stå för att bli någorlunda torra.

Nu kom vi till dilemmat att skulle regnet upphöra inom överskådlig tid så att tävlingen skulle kunna spelas klart eller skulle det regna hela dagen och det alltså var bättre för oss att åka hem. Vi beslutade oss för att stanna och 1,5 timme senare så sken solen igen och det var varmare än någonsin. Nu hade ju dock all solkräm regnat bort...Vi njöt av solskenet och stämningen.

Golfen var bra, dock låg Annika Sörenstam lite för långt bakom ledaren för att det skulle vara rimligt att hon skulle ta igen försprånget. Hon slutade till slut tvåa. Fast det tog ett tag innan tävlingen kunde avgöras och avslutningen såg vi hemma på TV. När de spelat halva banan så öppnade sig himlen på nytt, regnet vräkte ner, vi blev på nytt dyblöta och tävlingen avbröts igen. Nu kändes det inte längre som ett litet roligt äventyr som vi sedan skulle skratta åt. Nu var det inte längre mysigt att klaffsa runt i blöta leriga gympadojor och ha kläderna smetade in på kroppen och mascaran rinnande längs kinderna. Nu började vi också huttra lite. Himlen såg också väldigt mörk ut. Det fick vara nog. Vi ville åka hem.

Fler hade kommit på samma tanke så taxikön var enorm. Det fick bli shuttlebuss, t-bana och därefter taxi innan vi till slut var hemma. Då längtade Anna för första gången i Singapore efter ett varmt bad. Tji fick hon när vattnet inte blev varmt och badskummet vägrade att skumma sig. Efter att ha suttit och huttrat fick det till slut bli en varm dusch (hur det nu kunde finnas varmvatten i den och inte i badkaret).

Därefter regnade det konstant i en vecka, men lagom till våra besök tittade solen fram igen.

Så fick vi äntligen lite besök. Tre bleka killar med sikte på att se Singapores uteliv och sedan dra till Thailand för att skaffa sig en snygg bränna och "vila upp sig" kom på besök i början av mars.



Singapore Zoo ratades och Orkidéträdgården likaså. I stället blev det drink upp på 70:e våningen på New Asia Bar, med fantastisk utsikt över Singapore, följt av öl i Boat Quay. Dag två visade sig Singapore från sin bästa sida med fantastiskt solsken (det hade regnat i flera veckor innan och prognosen var dyster för killarnas besök, men det visade sig bli kanonväder) så det blev en dag ute på Sentosa med poolbad på Café del Mar. Härligt!

På kvällen blev det middag på Robertson Quay följt av drinkar i det galna Clarke Quay (så var alla "kajer" besökta). Den gravida värdinnan sa tack och bock vid halv ett-tiden, men då drog grabbarna vidare till China One och därefter Zouk till tidiga morgontimman.

Dag tre bjöd på den obligatoriska turen i China Town, med besök på STYLE:NORDIC, lunch på Maxwell Foodcourt och ett besök på myndigheten för stadsplanering (låter kanske inte så häftigt, men vänta ni bara tills ni själva varit där). På kvällen ordnade Young Professionals BBQ ute på East Coast, så vi åkte dit och grillade goa korvar och såg ut över havet och alla fartyg. Även denna kvällen lämnade den gravida värdinnan gänget som drog vidare till Iguana för att dricka deras goda Margaritas och därefter göra ett återbesök på China One.

Men Singapore Sling på Raffles då? Jorå, det hanns med sista dagen efter lite fönstershopping på Orchard Road. På måndagen drog killarna till Thailand och vi återgick till vår normala dygnsrytm igen. Grabbarna tittade sen förbi en dag på väg tillbaka till Sverige och då var de solbrända och utvilade efter en vecka i Thailand.

Tusen tack för besöket. Det var superroligt att ha er här . Och tack så mycket för godis, tidningar och de fantastiska böckerna som vi inte kan slita oss från utan bläddrar i varje kväll.

/Anna o Johan

För...hmmm...ett tag sedan...närmare bestämt en månad sen...var vi och tittade på Haw Par Villa. Det är en park som har byggts upp kring kinesiska legender och myter.

 

I parken finns över 1000 statyer och de berättar om hur man ska leva sitt liv, t ex att vörda sina föräldrar, att inte vara girig, att inte slösa bort sin tid på spel och nöjen. Man kan också stiga ned i dödsriket och uppleva helvetets tio gårdar.

Parken, som tidigare hette Tiger Balm Gardens, byggdes 1937 av bröderna Aw Boon Haw (tiger) och Aw Boon Par (leopard) och hade också ett bostadshus där Par bodde. Tyvärr finns inte huset kvar, men bilderna tyder på att det var väldigt fint. Bröderna, som ursprungligen kom från Burma, var de som uppfann Tigerbalsamet.

För att öka försäljningen av Tigerbalsam så anlade man en park runt huset med olika statyer, bl a tigrar och scener ur den kinesiska mytologin. Förhoppningen var att människor skulle komma dit och sedan prata om statyerna och balsamet. I parken fanns även statyer av sumobrottare, spanska dansare och av frihetsgudinnan, så att människor som inte hade möjlighet att resa skulle kunna få se hur dessa såg ut.

Bröderna hade även en bil med ett stort tigerhuvud på huven som de körde runt och sålde Tigerbalsam i och de annordnade även en cirkus. Allt i smart marknadsföringssyfte för att öka kännedomen och försäljningen av balsamet.



Parken såldes 1979 till Singapores stat, som utökat parken med fler statyer från den kinesiska mytologin. Egentligen är nog parken tänkt för barnfamiljer, men det var ändå intressant att läsa om bröderna och hur de spred Tigerbalsamet som idag är kännt över hela världen.

Lämligt nog ligger Haw Par Villa bredvid den svenska-norska sjömanskyrkan, så efteråt gick vi dit och åt våfflor och drack kaffe och bläddrade i svenska tidningar. Anna passade även på att köpa fiskbullar som hon åt i dagarna två när Johan var i Hong Kong på jobbresa veckan därpå.

Nu var det allt ett bra tag sedan som vi skrev något på vår blogg, men så är det kanske när man kommer in i vardagslivet och inte tycker att saker och ting är lika spännande som i början.

Sen vi sist uppdaterade vår blogg har vi hunnit ha besök av Anders, Johan och Calle samt veckan därpå av Per, Eva-Lena och Isabel. Besöken har givetvis inneburit många restaurangbesök och rundturer i Singapore. Vi har även hunnit med en resa till Bintan Island i Indonesien under påskhelgen och nu senast var vi fem dagar i Tokyo.

Jag har i och med graviditeten och kommande mandarinkurs trappat ner på jobbandet och försöker avsluta pågående projekt. På torsdag, i samband med Singapore Fashion Fesitval, kommer STYLE:NORDIC annordna en modevisning med svenska märken som t ex Filippa K, Rodebjer, Burfitt, Nudie Jeans och Odd Molly. Modevisningen görs av studenter från en designskola i Singapore som heter LASALLE College of the Arts och stöds av bl a Svenska ambassaden. Ska bli spännande att se resultatet. Om tre veckor kommer jag sitta och rabbla kinesiska glosor på heltid och då blir det inte så mycket tid över för jobb.

Magen börjar växa sig allt större och jag är nu i v. 22. Försöker hålla igång lite med gravidyoga, promenader och simning. Planerad födsel är den 10 augusti, men vi får väl se hur det blir med det. Här i Singapore tillåts man inte gå över tiden två veckor, så det lär ju bli ett augustibarn i alla fall.

Johan jobbar på, men har fått vara lite ledig i mars då vi haft besök och rest, men nu blir det full fart fram till sommaren, då det nog blir lite lugnare. Semestern sparas dock till hösten eftersom han inte får någon pappaledighet utan måste ta semester för att va hemma.

Ska lägga ut lite text och bilder från den senaste tiden inom kort.

/Anna