Inte bara solsken
Man kanske ibland kan få uppfattningen av att vi alltid har bra väder här i Singapore. Ja, att det är varmt stämmer så klart med en temperatur som alltid ligger runt 30 grader (kan krypa ner mot 25 grader på natten), men det innebär ju inte nödvändigtvis solsken. Regn har vi stundom väldigt gott om och när det regnar här i Singapore, då regnar det rejält.
I början av mars, så anordnade HSBC Bank en golftävling, då världens allra bästa kvinnliga golfspelare deltog. Vi ville givetvis dit och heja på Annika Sörenstam. Lördag hade vi bestämt, men då tornade molnen upp sig på förmiddagen så vi bestämde oss för att se söndagens tävling, och avgörandet, i stället. Med facit i hand hade lördagens lilla regn inte varit någonting i jämförelse med det regnoväder vi fick uppleva ute på golfbanan under söndagen.
Glada i hågen åkte vi ut till Tanah Merah Golfbana tillsammans med Camilla och Anders. Solen sken och det såg ut att kunna bli en skön dag. Kroppen noga insmord med solkräm, solglasögonen på, men som alltid här i Singapore, ett litet paraply nerpackat "in case of...". Vi hann betala inträdet och insåg att vi kommit precis lagom till att Annika skulle slå ut. Vi skyndade oss i väg mot green på hål 1 och såg samtidigt de svarta molnen komma från ingenstans. De hann slå två slag och precis komma till green, dit vi också precis hann gå, innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Det regnade så mycket så tävlingen fick avbrytas innan Annika hade puttat på första hålet. Vårt lilla paraply täckte oss inte mycket när vi skyndade oss tillbaka till glofklubben för att ta skydd. Väl där var vi dyngsura och det kändes som om vi hade små sjöar av vatten i våra gympadojjor. Camilla och jag hittade en handtork inne på damtoaletten där vi turades om att stå för att bli någorlunda torra.
Nu kom vi till dilemmat att skulle regnet upphöra inom överskådlig tid så att tävlingen skulle kunna spelas klart eller skulle det regna hela dagen och det alltså var bättre för oss att åka hem. Vi beslutade oss för att stanna och 1,5 timme senare så sken solen igen och det var varmare än någonsin. Nu hade ju dock all solkräm regnat bort...Vi njöt av solskenet och stämningen.
Golfen var bra, dock låg Annika Sörenstam lite för långt bakom ledaren för att det skulle vara rimligt att hon skulle ta igen försprånget. Hon slutade till slut tvåa. Fast det tog ett tag innan tävlingen kunde avgöras och avslutningen såg vi hemma på TV. När de spelat halva banan så öppnade sig himlen på nytt, regnet vräkte ner, vi blev på nytt dyblöta och tävlingen avbröts igen. Nu kändes det inte längre som ett litet roligt äventyr som vi sedan skulle skratta åt. Nu var det inte längre mysigt att klaffsa runt i blöta leriga gympadojor och ha kläderna smetade in på kroppen och mascaran rinnande längs kinderna. Nu började vi också huttra lite. Himlen såg också väldigt mörk ut. Det fick vara nog. Vi ville åka hem.
Fler hade kommit på samma tanke så taxikön var enorm. Det fick bli shuttlebuss, t-bana och därefter taxi innan vi till slut var hemma. Då längtade Anna för första gången i Singapore efter ett varmt bad. Tji fick hon när vattnet inte blev varmt och badskummet vägrade att skumma sig. Efter att ha suttit och huttrat fick det till slut bli en varm dusch (hur det nu kunde finnas varmvatten i den och inte i badkaret).
Därefter regnade det konstant i en vecka, men lagom till våra besök tittade solen fram igen.
I början av mars, så anordnade HSBC Bank en golftävling, då världens allra bästa kvinnliga golfspelare deltog. Vi ville givetvis dit och heja på Annika Sörenstam. Lördag hade vi bestämt, men då tornade molnen upp sig på förmiddagen så vi bestämde oss för att se söndagens tävling, och avgörandet, i stället. Med facit i hand hade lördagens lilla regn inte varit någonting i jämförelse med det regnoväder vi fick uppleva ute på golfbanan under söndagen.
Glada i hågen åkte vi ut till Tanah Merah Golfbana tillsammans med Camilla och Anders. Solen sken och det såg ut att kunna bli en skön dag. Kroppen noga insmord med solkräm, solglasögonen på, men som alltid här i Singapore, ett litet paraply nerpackat "in case of...". Vi hann betala inträdet och insåg att vi kommit precis lagom till att Annika skulle slå ut. Vi skyndade oss i väg mot green på hål 1 och såg samtidigt de svarta molnen komma från ingenstans. De hann slå två slag och precis komma till green, dit vi också precis hann gå, innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Det regnade så mycket så tävlingen fick avbrytas innan Annika hade puttat på första hålet. Vårt lilla paraply täckte oss inte mycket när vi skyndade oss tillbaka till glofklubben för att ta skydd. Väl där var vi dyngsura och det kändes som om vi hade små sjöar av vatten i våra gympadojjor. Camilla och jag hittade en handtork inne på damtoaletten där vi turades om att stå för att bli någorlunda torra.
Nu kom vi till dilemmat att skulle regnet upphöra inom överskådlig tid så att tävlingen skulle kunna spelas klart eller skulle det regna hela dagen och det alltså var bättre för oss att åka hem. Vi beslutade oss för att stanna och 1,5 timme senare så sken solen igen och det var varmare än någonsin. Nu hade ju dock all solkräm regnat bort...Vi njöt av solskenet och stämningen.
Golfen var bra, dock låg Annika Sörenstam lite för långt bakom ledaren för att det skulle vara rimligt att hon skulle ta igen försprånget. Hon slutade till slut tvåa. Fast det tog ett tag innan tävlingen kunde avgöras och avslutningen såg vi hemma på TV. När de spelat halva banan så öppnade sig himlen på nytt, regnet vräkte ner, vi blev på nytt dyblöta och tävlingen avbröts igen. Nu kändes det inte längre som ett litet roligt äventyr som vi sedan skulle skratta åt. Nu var det inte längre mysigt att klaffsa runt i blöta leriga gympadojor och ha kläderna smetade in på kroppen och mascaran rinnande längs kinderna. Nu började vi också huttra lite. Himlen såg också väldigt mörk ut. Det fick vara nog. Vi ville åka hem.
Fler hade kommit på samma tanke så taxikön var enorm. Det fick bli shuttlebuss, t-bana och därefter taxi innan vi till slut var hemma. Då längtade Anna för första gången i Singapore efter ett varmt bad. Tji fick hon när vattnet inte blev varmt och badskummet vägrade att skumma sig. Efter att ha suttit och huttrat fick det till slut bli en varm dusch (hur det nu kunde finnas varmvatten i den och inte i badkaret).
Därefter regnade det konstant i en vecka, men lagom till våra besök tittade solen fram igen.
Kommentarer
Trackback
