Slutligen vind i seglen



Operahuset i Sydney, är tveklöst en av världens mest kända byggnader, och är vackert beläget invid Sydneys hamn och botaniska trädgård, och den var ju något vi självklart var tvungna att besöka, även om vi inte hade möjlighet att se någon föreställning med en bebis i vagnen. Denna underbart vackra skapelse ritades av dansken Jørn Utzon (som avled i slutet av november i år, 90 år gammal), och efter att denna dansk blivit utskälld och hemskickad så kunde operahuset invigas 1973. Dess karaktäristiska sfärformade ”skal” som utgör operans yttre påminner många om segel och byggnaden är täckt av 1 056 000 glaserade, vita kakelplattor som är tillverkade av svenskt klinker från lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken Skrombergaverken i samma ort.



1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn, och dansken Utzons förslag blev först förkastat av domarna, då det ansågs vara alltför extravagant och inte möjligt att bygga med den tidens teknik. En finsk arkitekt sällade sig emellertid till domarskaran och denne ansåg däremot att Utzons förslag var fantastiskt och då han lyckades ändra juryns åsikt sattes spaden i jorden 1958. Kort efter starten uppenbarades problemen med förseningar och den komplicerade konstruktionen men Utzon började ta sig an utmaningen. Genom att basera huskropparnas runda former på ursnitt ur en sfär lyckades Utzon lösa problemet. Däremot möttes den danske arkitekten av problem med byggherren istället. 1965 valdes en ny regering fram i Australien, med mindre tålamod med ett sådant dyrt projekt. Den nya regeringen anställde en byggrådgivare som fick slutordet i alla beslut, något Utzon inte var vidare nöjd med, och 1966 lämnade han projektet. Trots protester från omvärldens ledande arkitekter fortsatte bygget utan Utzon och man genomförde flera förändringar på bygget för att spara tid och pengar.

Operahuset stod efter 18 år färdigt 1973 och hade då kostat ca 588 miljoner svenska kronor (den ursprungliga budgeten från 1957 var på 35 miljoner). Detta kan tyckas vara en hutlös summa, men med tanke på hur många som besökt byggnaden, hur många vykort som sålts etc, så har Sydney tjänat igen dessa pengar hundra gånger om, och möjligheterna att kommersialisera på denna byggnad har inga gränser. 1998 bjöd den australiska regeringen och operahusets styrelse in Utzon till samarbete igen och han har tillsammans med sin son utformat av en ny pelargång som invigdes 2006. I byggnaden ryms operasällskap, teatersällskap och Sydneys symfoniorkester och en mycket trendig restaurang med bar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0