Sing4U

I morgon åker vi till Sverige för att hälsa på släkt och vänner och fira jul. Är åter i Singapore den 2 januari. Till dess önskar vi alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

I början av november fick vi besök av Veronika, Tomas och Emilia. Det var mysigt men lite trångt med två små barn i vår lilla lägenhet. Men finns det hjärterum...Vi gjorde vanliga rundan med Chinatown, Raffles, Orchard Road etc. Det fick bli barnvänliga utflykter eftersom det var väldigt varmt för de två småttingarna. Vi var bl a i orkidéträdgården och kollade in fjärilsparken på Sentosa. Och så var vi förstås och kollade på de uppbyggda kartorna över Singapore på stadsbyggnadskontoret, som brukar vara väldigt uppskattat eftersom man får en bra överblick av landet och alla byggprojekt som pågår.



I slutet av november fick vi besök av Jennie, som var på väg hem till Sverige efter några veckors semester i Australien. Då blev det Chinatown inklusive stadsbyggnadskontoret förstås, Raffles likaså, shopping på Orchard Road samt Sentosa. Men det blev också några nya grejer för mig, som t ex chokladbuffé på Fullerton Hotel, lunch på White Rabbit, en gammal kyrka som är ombyggd till restaurang och fika på ett litet franskt café, hemma hos en fransyska i hennes shophouse på Emerald Hill. En kväll blev det också middag på Supper Club och utgång i Clarke Quay med några andra svenska tjejer. Det blev en väldigt trevlig kväll.




Tack för besöken. Nästa besök blir i januari då Helena och Erik kommer hit. Välkomna!

För ett par veckor sedan gjorde Leo sitt premiärdopp i poolen. Ganska roligt tyckte han nog att det var men trots våtdräkt så var det nog lite kallt jämfört med badbaljan.

För några veckor sedan så lämnade vi Singapore för att åka till en annan gammal engelsk koloni - Australien. Sydney var vårt mål och det var också Leos första resa, tre månader gammal.



Det var underbart att komma till ett något svalare klimat än det i Singapore och vi promenerade hela dagarna (utan att bli svettiga!!!) och såg det mesta av Sydney. Vi hade först tänkt göra en dagsutflykt till Blue Mountains eller något vindistrikt i närheten, men Sydney hade så mycket att erbjuda att vi tillbringade alla fem dagarna där. Vi började med att åka upp i Sydney Tower för att få en bra överblick av staden. Vi var även i den vackra botaniska trädgården, strosade i området The Rocks, åkte båt till Manly, besökte Bondi Beach (dock var det för kallt för bad), var på en marknad i mysiga Paddington, åt god mat (både skaldjur och känguru) och drack goda viner. Lite shopping blev det också. Givetvis kollade vi in operahuset och koalabjörnarna också (se nedan).

Till Australien kom vi med Airbus A380, vilket är världens modernaste flygplan och även kallad "SuperJumbo". Denna bjässe är ett fyrmotorigt flygplan för långdistansflygning, tillverkat av det europeiska företaget EADS (Airbus S.A.S.) och flygplanet är det första jetdrivna passagerarplanet med två kompletta passagerardäck plus ett underliggande godsdäck som någonsin byggts. I sitt grundutförande kan A380 som standard ta antingen 853 passagerare i turistklass eller 525 passagerare fördelade på tre klasser.
 Vi hade givetvis turistklass, men av bilderna att döma så är business class och framförallt första klass extremt påkostade och lyxiga. Eller vad sägs om extremt breda och helt vågräta sängar i business class, alternativt en fullskalig dubbelsäng i en s.k svit i första klass. Denna dubbelsäng tar de konstigt nog väldigt bra betalt för… Som världens största civila persontransportplan är kabinvolymen 45 procent större och golvytan 30 procent större jämfört med sin närmaste konkurrent, Boeing 747-400 (JumboJet), vilket inte säger lite. De största skillnaderna tyckte vi nog var att planet var betydligt tystare än andra modeller, vilket är bra när man skall sova, och TV-skärmarna (s.k jumbotroner ; ) ) var också betydligt bättre vad gäller ljud och bild. Dock kan man konstatera att de inte bjudit en endast tum extra på benutrymmet, något vi faktiskt räknat med.



Singapore Airlines var först i världen med denna modell när den levererades 2007 för sträckan Singapore-Sydney. Sedan har man utökat med sträckor till London och Tokyo. Nu har också Emirates från Dubai fått sina första beställningar, och inom några år kommer många flygbolag att stoltsera med dessa förstklassiga vidunder. Vidundren kan ses som miljöbovar, och på sätt och vis är vi alla miljöbovar som utnyttjar flygtrafiken. Dock så drar detta plan (och nya plan i allmänhet) mindre bränsle per passagerare än de äldre och mindre planen, så detta är framtidens plan, och dessutom blir det ju mindre trångt i luften om fler flyger samtidigt. Resan gick bra, Leo skötte sig fläckfritt och klarade av både start och landning galant, och personalen på Singapore Airlines visade varför de år efter år blir valda till toppositioner över världens bästa flygbolag.

Operahuset i Sydney, är tveklöst en av världens mest kända byggnader, och är vackert beläget invid Sydneys hamn och botaniska trädgård, och den var ju något vi självklart var tvungna att besöka, även om vi inte hade möjlighet att se någon föreställning med en bebis i vagnen. Denna underbart vackra skapelse ritades av dansken Jørn Utzon (som avled i slutet av november i år, 90 år gammal), och efter att denna dansk blivit utskälld och hemskickad så kunde operahuset invigas 1973. Dess karaktäristiska sfärformade ”skal” som utgör operans yttre påminner många om segel och byggnaden är täckt av 1 056 000 glaserade, vita kakelplattor som är tillverkade av svenskt klinker från lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken Skrombergaverken i samma ort.



1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn, och dansken Utzons förslag blev först förkastat av domarna, då det ansågs vara alltför extravagant och inte möjligt att bygga med den tidens teknik. En finsk arkitekt sällade sig emellertid till domarskaran och denne ansåg däremot att Utzons förslag var fantastiskt och då han lyckades ändra juryns åsikt sattes spaden i jorden 1958. Kort efter starten uppenbarades problemen med förseningar och den komplicerade konstruktionen men Utzon började ta sig an utmaningen. Genom att basera huskropparnas runda former på ursnitt ur en sfär lyckades Utzon lösa problemet. Däremot möttes den danske arkitekten av problem med byggherren istället. 1965 valdes en ny regering fram i Australien, med mindre tålamod med ett sådant dyrt projekt. Den nya regeringen anställde en byggrådgivare som fick slutordet i alla beslut, något Utzon inte var vidare nöjd med, och 1966 lämnade han projektet. Trots protester från omvärldens ledande arkitekter fortsatte bygget utan Utzon och man genomförde flera förändringar på bygget för att spara tid och pengar.

Operahuset stod efter 18 år färdigt 1973 och hade då kostat ca 588 miljoner svenska kronor (den ursprungliga budgeten från 1957 var på 35 miljoner). Detta kan tyckas vara en hutlös summa, men med tanke på hur många som besökt byggnaden, hur många vykort som sålts etc, så har Sydney tjänat igen dessa pengar hundra gånger om, och möjligheterna att kommersialisera på denna byggnad har inga gränser. 1998 bjöd den australiska regeringen och operahusets styrelse in Utzon till samarbete igen och han har tillsammans med sin son utformat av en ny pelargång som invigdes 2006. I byggnaden ryms operasällskap, teatersällskap och Sydneys symfoniorkester och en mycket trendig restaurang med bar.

Koalabjörnen är ett felaktigt namn på denna gosiga art då den helt saknar släktskap med björnar. De finns längs hela Australiens östkust, men vi valde att se dem på Sydney Wildlife World, då vi inte hade möjlighet att ge oss ut på jakt i skogen. Sydney ska ha ett väldigt fint zoo, men det har vi ju i Singapore också, och är man bara intresserad av att kolla in djur som är speciella för Australien så är Wildlife World perfekt. Här fick man möjlighet att se koalorna på någon meters avstånd och se när de vägdes och blev matade.



Dessa ulltussar växtätare och lever nästan uteslutande av eucalyptusblad, och de är stora som ett spädbarn, och väger ca 6-12 kg. Att de har proportioner en bebis är en av anledningarna till varför många blir så betuttade i dem, men det har givetvis också att göra med deras mjuka och oskuldsfulla yttre. Koalorna lever ensamma och är vanligtvis tystlåtna. De är endast aktiva ett par timmar och sover ca 19 timmar per dygn. En koala äter ett halvt kg eukalyptusblad per dygn, och resten av tiden sover den som sagt. Leo blev inspirerade och slocknade när djuren beskådats i ca 5 min. Hopplös. Tur dock att han inte blev inspirerad av kängururna, fast då hade han ju å andra sidan inte varit hopp-lös längre…