Sing4U

Igår var det Thaipusam - en hinduisk högtid till ära av Lord Murugan (också känd som Lord Subrahmanya). Han representerar dygd, ungdom och makt och är ondskans förgörare. Det finns många olika historier om varför man firar Thaipusam. En av de mest populära berättar om dagen då den mäktiga gudinnan Parvathi ger sin son Murugan ett spjut för att bekämpa tre demoner och deras armé som plågade världen.

Högtiden firas inte av alla hinduer och det är en av anledningarna till att Thaipusam inte är en helgdag i Singapore (dock i Malaysia). De största religionerna har två publika helgdagar var, men hinduerna har bara Deepavali, eftersom man inte kommit överens om vilken av de andra högtiderna som ska få denna status. Thaipusam firas av rättstrogna tamiler och av någon anledning firas det som allra mest i Singapore och Malaysia. Thaipusam infaller när det är fullmåne under den tamilska månaden thai (runt månadsskiftet januari/februari).

De hängivna förbereder firandet med att rena sig. Detta gör man genom att be och fasta. Fasta i detta fall innebär inte nödvändigtvis att man inte äter något. Fastandet, som sker upp till 48 dagar, ska ses som ett sätt att rena själen och komma in i ett meditativt tillstånd och kan göras på många olika sätt, t ex inte ha någon fysisk kontakt, kontrollera sina känslor, inte se på TV eller annan underhållning, sova på golvet och förstås dricka och äta måttligt. Ett annat sätt att rena själen är att raka sitt huvud, vilket många gör på själva Thaipusam.

Stora karnevalsliknande parader går från temple till temple under hela dagen. I Singapore går deltagarna en 4 km lång procession som i år började vid Sri Srinivasa Perumal Temple på Serangoon Road och avslutades vid Chettiar Tempel på River Valley Road. För att få delta i processionen måste man registrera sig och betala mellan 10-120 SGD beroende på vilken kavadi (börda) man ska bära. Anledningen att man deltar i processionen är för att man vill visa tacksamhet eller för att man avlagt ett löfte. Många som deltar har blivit botade från sjukdomar och vill på detta sätt säga tack.

Deltagarna bär på så kallade kavadis (bördor). Den enklaste formen är en kanna med mjölk som man bär på huvudet, men det är också vanligt att pierca sig genom att sticka metallpinnar genom tungan, läpparna eller kinderna eller sätta fast krokar på kroppen som sedan belastas med t ex klockor eller limefrukter. Vissa fäster t.o.m. vagnar i krokarna på ryggen, som de sedan drar efter sig genom hela processionen.







Det mest spektakulära kallas vel kavadi och innebär att en person bär ett upp till 2 m högt altare som är dekorerat med påfågelfjädrar, blommor och bilder på hinduiska gudar. Dessa kan väga över 40 kg och sätts fast med upp till 100 metallstavar som piercas på bröst och rygg.







Det är också vanligt att gå i spiksandaler eller gå på glödande kol. Kvinnor och barn får bara pierca sig i ansiktet och bär därför mest på mjölkkannor eller små altare på träpålar. Anledningen till att man piercar sig är för att man ska träna sin koncentration och bli medveten om sina tankar och handlingar.

Märkligt nog verkar de inte känna någon smärta, de blöder inte heller och piercingen lämnar inga ärr. Många experter har under årens lopp studerat denna tradition och spekulerar vilt om hur detta kan komma sig, men ännu är det ingen som har något svar på mysteriet. Hinduerna själva tror att de klarar av smärtorna genom hängivelse och djup tro samt noggranna andliga förberedelser och reningsritualer. Ont ser det i alla fall ut att göra.

Detta är nog den märkligaste högtiden vi varit med om hittills i Singapore men med tanke på alla religioner och traditioner som ryms på detta lilla lands yta så kommer vi säkert få vara med om fler spektakulära händelser.

/anna